Det kommer att bli så bra.
Den lilla hjärtevännen får det, väldigt många hundar aldrig kommer i närheten av.
Först och främst utrymme.
På bystan. Med fri yta över otaliga hektar ängsmark med stock och sten.
Hon får nya ledare med den djupaste av kärlek för djur.
Hon ska få gå kurs och lära sig valla.
Och hon ska få räkna in både får, höns och Highland Catle.
Hon ska få ha sin husse och matte alldeles för sig själv.
Och någon av dem kommer alltid finnas på plats.



Det är klart jag kommer sakna våra stunder.
Inte minst de när hon plirar på mig.
Och tänker nåt hundaktigt.
Eller våra många och långa promenader.
När vi avhandlar världsproblemen, iaf de lokala.
Men, jag behöver aldrig mer ha ångest för att jag bidrar till att en typisk arbetar och landsortshund är hänvisad till stadstempo. Och jag behöver inte bekymra mig ett dugg att hon inte för evigt ska bli älskad.
Hollys nya husse & matte är som stöpta till hundägare.

- Hur kan man veta det, undrade lillebror.

Efter dagens andra besök där finns mer att hänvisa till än abstrakt magkänsla.
Hon fullkomligt skrek av glädje när vi åkte upp på gårsdplanen idag.
Holly VILL flytta.