Insikter
Det känns nödvändigt med en urblåsning.
Inbillar mig att negativ energi kan drickas bort.
Eller dansas.
Känner tydligt att jag borde förändra mig.
Jobba med dåliga egenskaper.
Fokusera på andras förväntningar av mig.
Leva upp till ideal.
Vara snäll...
Men, varför egentligen?
Plötsligt är man kanske dement.
Eller cancersjuk.
Jag vill inte minnas som den där snälla människan.
Jag vill vara den jag är.
Även sen.
Och just nu vill jag rensa ur,
det jag känner inte passar andra.
Tack för de kloka orden på min blogg! Gissar att jag nånstans fortfarande hoppas på en förändring i beteendet, därav ständig besvikelse när man inser att det snarare blir värre. Ska försöka följa ditt råd, för jag känner ju att det är som du säger, det stjäl energi och harmoni!
Känner stor släktskap med dina tankar i detta inlägget! Men är det inte bättre rensa ur det som inte passar dig?
