Idag när jag cyklade hem från jobbet hörde jag en bekant röst på stan.
Troligen var det nån slags busig intervjusituation, men det såg seriöst ut.

Jag såg Christoffer Appelquist !
Min favvis.



Den ena av de två enda smårunda män jag "ser".

Vet inte vad det är.
Appelquist har "det".
Väldigt mycket det.
Och jag blir bubbligt glad av att höra hans rappa associationer.
Dessutom var han precis sådär jäkla snygg som jag tycker att han är.

 

Men.
Han såg inte mig.

Christoffer Appelquist ser nog inte tantslem.