Brodyr

Om min storasyster hade fått leva, skulle hon fylla otroliga 60år kommande vår. För mig är hon inte mer än jämnårig.

Hon gick i på hushållsskola som riktigt ung. Och lärde sig både ditt o datt. Inte minst att sy. Något som hon sen brukade fllitigt i alla sina år. Både för hand och vid maskin. Bland annat broderade hon en riktigt grann jullöpare. Som med årens gång blivit blekt och tunn i linnet.



Jag vet inte om han uppskattar det, men kanske skaffar han sig en präktig fru, som om inte annat; i framtiden både vet vad hur gott det roar och hur mycket det kräver, att brodera. Då kan de njuta av duken. Som hans mor gjorde förlagan till och som hans moster nu, nästan 40år senare kopierade, med karbon, nål & tråd. För hans skull. Som ett minne från hans mamma.



Jag tycker väldigt mycket om den själv.
Och jag tycker det är skojigt att fylla ungdomarnas "brudkista" med lite gammaldags svensk kultur.
Som faster har jag till o med broderat monogram, på ett dussin linnehanddukar och det står väl inte på förrän gossarna begåvas med nåt liknande. Fast i ljusblått...

Åh, va duktig du är, den är ju sååå fin. Påminner lite om en som min Mamma hade. Synd att jag inte vet var den är idag. Nu förstår jag den där "tråd-på-dragaren" :o)

Jag blir SÅ imponerad av sånt tålamod som brodering innebär! "Enklare" lapptäcken, dvs hipp som happ (icke) mönster och raggisar är väl det mest komplicerade jag tagit mej för. Förutom några små tovade handväskor (bilder finns på min blog)

Jag har MYCKET KORT tålamod. Därför jag tillbringar mina dagar på anopiva...? ;)

Anna - jag blir bergis imponerad av nåt annat hos dig. Vi är olika. Jag är orolig och kan inte vara still ens när jag är det. Då är det perfekt med nåt handarbete. Jag växlar mellan olika och har flera på G samtidigt. Raggsockar, grytlappar, brodyr, mormorsrutor, halsdukar och tröjprojekt. Somligt blir färdigt och somligt av det blir sen bara liggande. Men då har jag ju åtminstone inte låtit kvinnokraft frusit inne ;-)

Jaså, är det så det är: korta tålamod på anopiva. Det förklarar mitt val, med låååångt tålamod ;-)

Jag är imponerad. De är väldigt fina och välgjorda. Själv kan jag sticka komplicerade mönster, men brodera är bara hopplöst. Trassel och elände. Beundrar dem som kan. Vilken fin present och minne av mamma.