En exchef jag hade, berättade så lyriskt om den julaftonstradition hon hade infört när hon hade blivit vuxen nog att själv få hålla julfirandet för alla sina nära och kära. Hon steg upp riktigt tidigt och tände levande ljus överallt. Så dukade hon för frukost i salen. Med bästa kaffeservisen. Julmusiken stod på i bakgrunden. Och så väckte hon dem alla. Till ett kaffe och kak-kalas av rang. De fick ingen annan frukost än allt hennes hembakade. Jag minns att jag tyckte det var mysigt. Då, i min värsta tid som sockertorsk. Idag förstår jag att vi var två, då. Minst.