De som ska äta från mitt kommande julbord har i vanlig ordning fått i uppdrag att önska sig två anrättningar var. Sådant som de älskar och absolut inte kan vara utan. Det som känns som riktig jul för dem. Storebror var mycket tydlig med sin önskan:

- Får jag önska precis vad jag vill?

- Ja, absolut.

- Då tar jag gravad lax och grönpepparpaté !

Det kändes gott att jag har skickat med gossen lite känsla för specialiteter. Lillebror önskade rostbiff och julskinka, medan 23-åringen absolut inte kunde vara utan revbensspjäll och mormors pastej.



Nyss frågade storebror:

- De där önskningarna som vi gjorde sist - får man ändra dem?

- Javisst.

- Jag vet inte vad jag ska ta bort, men det är en sak som jag absolut inte kan vara utan.

- Låt höra, vad?

- Dillkött! Jag måste få Dillkött!