- Men vart är barnen tror du?

- Vilka barn mamma?

- Småflickorna Maria & Teresa, vart har de tagit vägen?

- Ja, hur tänker du då...?

- Jag har varit bortrest förstår du. Och jag längtade efter dem så mycket att jag bestämde mig för att aldrig mer resa bort . Och nu när jag kom hem är de inte här.

- Var har du varit?

- Det vet jag inte...

- Du har nog sovit mamma. Hjärnan spelar dig ett spratt. Det är ju så att småflickorna har vuxit upp. Maria är 46år nu och Teresa har varit död i mer än trettio år.

- Ja, men pojken då, han är också borta.

- Gråt istället mamma. Det är sorgligt att dina minnen blandar sig med fantasin. Och så blir du nog stressad för att det snart är jul.

- Ja, usch. Jag har kokat knäck åt dem idag. Visst brukade jag göra det förr?

- Absolut, vi fick mycket hemmagjort godis till jul. Du var en bra småbarnsmamma.



En timma senare känns det först lite bättre:

- Tjenare, hur är det?

- Vadå, det är väl bra - skulle det inte vara det?

- Jo, jag bara undrar...

- Det kan du vara säker på, att om det inte vore bra så hade det ju varit dåligt och då hade jag sagt det.

- Okej, då vet jag. Vad gör du?

- Jag dammsuger min soffa. Och när nån människa kommer förbi här, så ska de få hjälpa mig att dra på överdragen som jag har tvättat.

- Det kan jag kanske göra imorgon mamma, om du vill.

- Ja, det kan vi säga. Kommer du hit då?

- Ja, då dyker jag upp efter jobbet.

- Vänta lite nu. Vet du vart Maria & Teresa tagit vägen? De har inte kommit hem än....