Jag undrar en sak.
Vi blir allt äldre och äldre, men egentligen inte alls friskare.
Det är bara en tidsfråga tills man drabbas av något skit som bör kollas upp ordentligt. Förhoppningsvis, naturligtvis kommer det först senare. Men, vis av erfarenhet vet jag att även unga till synes livsdugliga individer trots allt får sätta livhanken till.

Så jag undrar...
Hur de som beskriver sig som svårt sjuka i nån simpel virushistoria skall hantera något mycket mycket värre?

Okej, jag var själv däckad några dagar förra veckan och visst blir man slut av att "bara" vara febrig och förkyld, men herregud vad glad jag är för förkylningar! De trimmar mitt immunförsvar. Och när jag inom nån knappt vecka tillfrisknar känns det friskare än friskt.

Hur männsikor kan säga sig ha feber när deras kroopstemperatur uppmäter 37,4 fattar jag inte...

Precis som jag inte fattar när folk söker doktorn för att de var så dåliga "i lördags"...

Liksom när de säger att de måste få penicillin för den hemska hostan som startade igår...

När man har så mycket att vara glad för.