Lilla fröken Strössel är kanske en aning bättre. Hon har som bevis på det tex tvättat sig lite, kattlikt sträckt ut sig efter en lång natts sömn och kanske framförallt visat klorna vid tvångsmatning. Å andra sidan äter hon inte alls själv och kräks gärna efter matning. Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka. Men de facto att hon nu visar upp sin lurviga lekamen utanför sovrummet borde åtminstone vara ett litet tecken på en smula återhämtad kraft. Imorgon ska behandlingen utvärderas...



Strössels matte har oxå hon kommit precis ur sängkammarläge. Förkylning är bara förnamnet. Och snorig feber är bara för milt uttryck. Såhär sjuk trodde jag knappt inte min kropp var kapabel att bli.
Jag är förtjust i Linda, Tobbe, Mats och gänget i En annan del av Köping. Men jag gillar inte att feberyra om dem. Det känns faktiskt läskigt när de uppträder som hjärnspöken med sin oförställda livsfilosofi. I Köping får man gärna hänga upp färgglada skyltar efter vägen, men inte så gärna i mitt sovrum.

 Fotokälla: Tv4


Förresten gillar jag inte heller att väckas av min egen röst som ropar på mamma i feberyra.