Lyssnar på Totta och "duetterna" medan jag bloggar. Kommer på att jag vill dedikera min enfödde favoritbror en Tottalåt. För att brorsan bara är bäst. Jag tror nämligen att få har så roliga, snälla och kloka storebröder. Jag kommer på att jag alltid blivit så glad av honom. Och det kan ju inte han veta; men det finns de som är avudsjuka på mig...

Kollar på tuben men spårar rätt snart ur.
Det finns "bara" två Tottalåtar att välja på.
Och plötsligt är jag tillbaka i flera skeenden i livet.
Tidiga tonår med Nationalteatern på Lp.
Livet är en fest!

Och tjugo år senare.
När jag köpt samma skiva på CD.
Och njöt av flashback:sen.
Den snurrade runt runt i bilen.
Texterna satt, men först då fattade jag innehållet till fullo.



Det var bara lite tokigt att jag i samma bil en dag skulle skjutsa en yngling till ett räfs och rättarting på hans skola.
Samtal med rektor var bokat.
På order efter att det kommit till skolans kännedom att  han verkade ha ett välförankrat cannabismissbruk.

Jag babblade på i bilen.
Och skivan den snurrade på.
Med Bängen Trålar ...

Tills jag räknade till två.

Lite dålig tajming kan tyckas...

Gissa vem som blev den grabbens favvis...