Sanningar
Att skriva sju sanningar om mig själv.
Egentligen är kedjebrev inte riktigt min grej, men jag svarar för att vara schysst. Fast jag pekar inte ut vart utmaningen ska ta vägen. Den som känner sig manad hänger på!
1. Jag är en lipsill. Det räcker med en idrottsgala för att jag ska gråta. Mycket.
2. Jag är livrädd för skräckfilmer. Särskilt filmmusiken.
3. Jag pratar i sömnen. Och väcker mig själv ganska ofta. När jag ropar på nån.... vem som helst, typ.
4. Jag får hela tiden hålla vakt på min brevfobi. Öppnas inte posten direkt "kan" det bli liggande i en evighet och understundom kosta massor av oro. Bland annat.
5. Jag är en Zoegaoman.
6. Jag måste jobba bort ovanan att skämmas å andras vägnar.
7. Jag sparar pengar för att ha råd med ögonplastik.
Jaha, det var det.
Upprepningar kanske...
Nä, jag var lite osäker på om du skulle anta utmaningen...Kul att du gjorde det iallfall!
Du skriver om att du är rädd för skräckfilmer. Ja, de där som verkligen ÄR skrämmade, det är ju dem där musiken står för det otäcka, och det där som man kan ana men inte ser...Jag såg filmen "Them", (eller såg och såg, jag hade händerna för ögonen mest hela tiden), den var verkligen skrämmande. Annars är de flesta s.k. skräckfilmer mest fåniga tycker jag.
Oj, det här ska jag fundera på ett tag. Det gäller ju att vara riktigt ärlig ;o)
Ninni - jag är rädd för ALLA skräckfilmer. Det är nåt fel med mina skräckfilmshormoner tror jag. De svämmar över redan på vinjetten oavsett film. En enda gång har jag sett skräck på bio. Femton år och "Huset som gud glömde". Jag gick efter fem minuter. Skräckslagen...
