Avsmak

Fick lust att blogga om det olustiga grillprogrammet på fyran ikväll.
Själv lagar jag mycket mat. Ofta och gärna. Och hade jag inte mina händer till hjälp skulle det aldrig funka. Men att därifrån välja att blanda både degspad och kladdig seg deg med bara händerna finns inte. Och inte heller som indiern i programmet gjorde: i en stor plastbunke någon annan skulle använda som kattlåda. Att de sen både iordningsställde maten och plockade över på grill och fat (och tappade på bordet) med bara fingrarna gjorde att jag aldrig vill se det där programmet igen. Det var helt avskalat från finess och tjusning. Motbjudande rent ut sagt. Tack o lov går det att byta kanal...

Men jag tänker inte alls blogga om det där grillprogrammet.
Det blev plötsligt alldeles betydelselöst.
Nu får de laga med med fötterna om så krävs.

Bara människor och framförallt barn slipper bo i så kallade "kategoriboenden". Bara folk slipper ha sin hemvist i Mosippans övergångsbostäder i Malmö.
På ettan fick jag mig istället till livs nåt man på riktigt kan benämna motbjudande: Tillbakablick på reportaget om barnen på Mosippan som sändes i höstas. Det kallas för "kategoriboende" - 129 hemlösa barn lever sina liv i nerslitna baracker i ett industriområde i Malmö. Bostadsbristen har tvingat socialtjänsten att bli deras hyresvärd. På nittiotalet slopades subventionerna inom byggbranschen. Nu får barnen på Mosippan betala priset.

Där satt kommunalpolitiker, socialtjänstfolk och andra viktigpettrar och påstod att det inte fanns andra val. I ett Malmö som sen länge växer på både bredden och längden. I ett land som lider av svår övervikt och massor av andra fula välfärdssjukdomar. I en sk social välfärd som brukar påstå att man värnar om mänskliga rättigheter och fattar sina barnrelaterade beslut utifrån FN:s barnkonvention.

Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.

Beslutsfattarna i Malmö borde veta hut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0