Den gamla ska opereras imorgon.
Det har hon informerats om sisådär femtioelva gånger.
Ändå höll hon på att packa ihop idag, när jag för femtiotolfte
gången sa att det är imorgon det sker.

Två timmar senare ringde hon.
För att meddela sitt ev kommande frånfälle.
Rännskita.
Och "nästan" vomering al grande.

Det enda orsaken att jag skulle ställa in det
hela, såhär i systerstrejktider skulle om möjligt
vara ett frånfälle, på riktigt.

Så jag sa, att hon fick slafa hos mig inatt.
För att slippa bli så pressad och rädd.

Nu är hon hämtad, matad, medicinerad och nattad.
Och behåarna är på plats.

Hon hade nämligen ingen på sig när jag hämtade.
För att alla "hade försvunnit".

Det förvånade mig inte alls när jag packade
upp hennes väskor - två handväskor av typen
shoppingkasse - fullproppade.

Där fanns bland mycket annat: fem par trosor.
Och fyra behåar.