Nu är Holly definitivt någon annans.
Och inte vem som helst.
Hon är sin husses & mattes ögonsten.

Och även om hon grät i min famn när vi anlände så bestämde jag mig tidigt imorse att inte gråta när jag skulle träffa henne idag. Jag vill absolut inte projicera otäckheter på henne, den lilla.

Hollys husse & matte är så nöjda att hon finner sig i att ligga i korgen på bottenvåningen om natten.
Det känns bra för mig oxå. Täcket i korgen doftar ju av mig. Hon somnar tryggt i spåren av mamma....

Dagen avrundades på bio. Med "Nu eller aldrig".
Tror inte jag var den enda som grät i salongen.
Även om inte alla såg ut att torka tårarna så frenetiskt. Jag passade bara på att ta ut svängarna lite.

Cancer och komik känns väl som från två världar, men det funkade.
Och det får naturligtvis lov att tillskrivas Jack Nicholsen & Morgan Freeman.
Lika briljanta as usual.



Nog är den värd en trea alltid.