Igår kallade chefen mig för älskling...

Och idag för sin hustrus namn.

När jag lägger ihop det med att han plötsligt
vid sitt arbetsskrivbord kom på att hunden satt
instängd i bilen, som sen någon timma var nerkörd
i garaget - för att han hade glömt att köra henne till
hunddagis, förstår jag ändå att: det inte är jag som
beter mig som en tjatig hustru.

Ändå känns det en aning.... ehh..... konstigt.
För att inte säga komiskt.