Händer
I alla tider har jag tittat på händer. Alla sorters.
Min väninna säger att det troligen betyder att jag vill bli omhändertagen.
Det är säkert sant.
Bild: Bloggbruden
Minns från min barndom.
Jag stod på knä på en stol vid köksbordet.
Och min mammas händer snurrade veven på mandelkvarnen.
Och eller på köttkvarnen.
Jag tyckte om dem.
De såg mjuka och samtidigt starka ut.
De var kunniga.
De skapade julstämning.
Nu står jag själv här och vevar mandelkvarn.
Och får syn på händerna.
De är fysiskt en kopia av min mammas.
Kämpar emot att ömka över att jag aldrig fick nån liten flicka som i kalasbyxor kunde stå på knä bredvid mig och lära.
Det har ju funkat ändå. Mitt liv har en annan mening...
Tror jag.
Jag är också en sån som observerar händer. Själv har jag väldigt barnsliga, inte såna där vuxna och starka och kompetenta som jag skulle vilja ha. ;-)
Klart ditt liv har en mening även utan flickor i kalasbyxor. En stor och för oss andra alldeles tydlig sådan.
Hej min vän. Oj, vad jag kände igen mig i allt du skrev ... Blev lite rörd. Hmmm ja det här med mening och kalasbyxeflickor. Mitt liv har också fått en annan mening ... Behöver inte vara fel. Men stundom vemodigt. En stor varm bamsekram till dig från mig som passar på att önska en fin advent!!!! //Märit
Rörd blir jag också! Att hitta en mening, hur gör man det? Kanske det kan vara allt det du ger till din familj, till oss här och den lärdom du sprider på matbloggen och nu med din bok. Hoppas att du kan hitta lite styrka i det. kram
