Tre dagar i metropolen Berlin med överhängande sensommarsol kan man inte klaga på. Klimax och antiklimax på en gång. En av oss fattades och för mig som eftersträvar harmoni ger sånt påtagligt mycket tankearbete. Men, jag klagar inte. Gratisboende i stillsamt ytterområde, egen tysktalande guide och varma soltrålar förutom görfräcka lackskor gjorde det hela till en sann inköpshelg. Förutom att kvaliten på kultur var slående. Och att surkålen och ett stort stycke griskött med ben i oktoberfestsammanhang blev själva pricken över i.



För tredje gången fick jag uppleva Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche. Och samma historiska vingslag påverkade. Utan minsta form av religiositet blir jag tagen av historien. Och vördnaden av att man i folkomröstning 1957 bestämde att kyrkan skulle bevaras i sitt sprängda skick. Innanmätet är mycket vackert med färgstark mosaik på golvet och i det välvda taket i kyrkoruinen, förutom de fina väggrelieferna i kalksten. Och i den nya kyrkan är det förunderligt vackert att inifrån möta dagsljuset genom de blå glasmosaikväggarna. Därtill tror jag ingen går därifrån oberörd efter sin bekantskap med madonnan. Som blev funnen tecknad på baksidan av en rysk karta. Konstnären gick samma öde till mötes som de flesta utomstående under den där tiden...