Damp
En tuff och ingående personligt ställd fråga är mycket bättre.
Liksom det vore fruktansvärt för mig att få veta;
att man funderar på och analyserar mig bakom min rygg,
Den ena av mina äggleverantörer frågade och svarade själv lite
skämtsamt idag:
- Hur hinner du med allting? Du har allt lite Damp va... ?
Han är inte ensam om att fundera på vad som styr mig.
Och på hur jag hinner med.
Men, han är tämligen ensam om att våga fråga och eller påstå.
Mången är den som gärna analyserar mig.
Och som ställer diagnos...
Måste det vara psykiatri för att man har många järn i elden?
Är det verkligen sjukt att inte nöglo på allt skräp som tv visar.
Räcker det inte med brinnande intresse, starka hormoner och mixad begåvning?
Som utmynnar i lite hypomani ;-)
Klart att det räcker. Om man inte har fattar att vi alla är olika - då handlar det säkert också om en störning, typ ignorance ;o)
Maja - exakt min vän. Eller så handlar det om att man applicerar andras liv på sig själv och känner sig otillräcklig. Jag är inte energisk för att andra ska känna sig slöa. Inte heller för att vara bäst. Jag är energisk för att jag mår bäst så... psykiatri eller ej. Jag gillar att må. Gott ;-)
Visst räcker det! Men uttrycket "Damp" har ju tyvärr idag fått stå för en hel del, t ex om något är för mycket, för lite, annorlunda, udda o s v.
Sånt här bekymrar mig väldigt. Det är INTE okej att använda någon diagnos över huvud taget som något negativt, som ett skällsord.
Tänker på hur vi sa "CP" när jag var liten. Det betydden någon som var korkad rätt och slätt, men så är det ju långt ifrån i verkligheten.
Att vara energisk kan sticka i ögonen på en del, men i så fall speglar det nog bara deras egna tillkortakommanden och rädslor.
Kram!
Wolmer - jag håller verkligen med i sak. Men, den här gången blev uttrycket en beskrivning på hur jag lever. Jag är sällan still. Det finns hela tiden aktivitet omkring mig på det ena eller andra viset. Håller något på att avrundas så kör jag igång nåt nytt - eller på nåt vis finns jag hela tiden tillgänglig för att aktiviteterna kommer till mig. På gott och ont. Han som frågade gjorde det av viss oro. Han liksom många andra vill nog att jag tar igen mig, att jag hämtar andan, att jag "förstår" att det "kan" vara farligt för mig att inte andas. Så som en slags förklaring på varför jag aldrig gör som andra förväntar sig - dvs sjunker ner i ingenting - förminskade han mina "problem" med att jag kanske inte rår för det. För att jag kanske har koncentrationssvårigheter och bristande impulskontroll som man sa "förr". Idag används inte begreppet Damp inom neuropsykiatrin alls.
F.ö ser jag RÖTT om barnen använder sjukdomar och handikapp som skällsord.
Airam, jag förstår hur du menar. Och det var verkligen att skriva dig på näsan när han uttryckte sig så!
Jag har hört eller läst någon stans att människan kan delas in i tre kategorier; igångsättaren, genomföraren och avslutaren.
Alla tre behövs, och ingen är mindre viktig än någon annan.
Själv tillhör jag den första skaran, d v s går också gärna igång på nya grejer innan jag hunnit avsluta det jag påbörjat. En slags rastlöshet, en ständig jakt på "blixten" eller vad det nu är.
Men jag gillar och behöver det! Kram syster!
