Jag pluggar som sagt inte bara det jag ska plugga.
Det finns även en hemläxa att lyssna in mig på Dylan inför framtida analytiska samtal om hans texter.
Det är ursvårt.
Jag lyssnar som regel inte alls på orden mer än de fraser min sångarhjärna snappar upp, för att jag ska kunna tralla med när det känns trallvänligt.

Det är dock inte min sångarhjärna som triggas av musik. Det är ett slags detaljminne tror jag. En aning autistiskt drag kan tänkas.

Jag kan snöa in fullständigt på ett enda instrument eller på en enda strof. Min hjärna strävar efter att lära sig det som känns som en musikalisk utmaning. Och kanske är det därför jag hanterar många fler strofer på gitarren än utantillåtar.

Marguerita time med SQ är en sån melodi. Som innehåller ett plingeling...
En av favvisarna för mig.

Nån annan har en annan.
Tex den här:

Som oxå är spännande. I den är det de akustiska gitarrerna jag hör...
Och kören...

Ska kolla texten oxå. För säkerhets skull  ;-)