Schildkrötdocka
Jag har som sagt aldrig varit någon bra samlare.
Men det är väl inte för sent än...
Tänker mig några celluloiddockor.
Tre eller så...
Jag var en sån bra dockmamma
som barn. Och hann med att
älska dem alla, då.
Men jag kan tänka mig att börja
med den enda jag budar på just
nu. Så får vi bekanta oss först.
Hon liknar en jag hade, eller fick låna av Syrran. Hon hade mörkbrunt hår och hette Margareta. Om jag var riktigt snäll så fick jag även låna en ljushårig pojkdocka som hette Kurt. Dom var så fina, synd att dom numera är i dockhimlen.
Maja - Margareta & Kurt - dåtidens Cassandra & Kevin, typ :-) Javisst är de fina. Mina skulle vara pynt såklart. Själva dockpysslandet är över sen många år, men jag tycker om att se på de där 40-50-talsdockorna. De är på riktigt liksom.
Jag hade en sådan docka när jag var liten. Den hette "Spetälskan" för jag hade demolerat nyllet med diverse färger och annat. Sen hade jag två dockor som hette Ketchup och Senap, en som hade vackert hår och hette Ulla och en stor ful pojkdocka som jag döpte till Gunnar Berg.
Lustigt nog flyttade min storasyster till Norge och gifte sig med en Gunnar Berg!
