Den senaste veckoperioden har jag mött tre personer som med stark övertygelse måste fortsätta finnas, för mitt fortlöpande välmående.

Det man inte vet, kan man må illa av...

Vem har sett till att dessa möten skett?
Vem pekar finger?
Vad får mig att nappa?

På fråga A vet jag inte och på fråga B svarar jag C, eller nåt.
Kan det vara så enkelt att man bestämmer sig för något slags stopp eller en vänding och plötsligt blir öppen för nya intryck. Kan det verkligen vara så att man bestämmer precis allt själv.

Bryr mig inte om annat än att fortsätta surfa på den här vågen.
Den är så skön att min personlighet verkar utveckla en sjukligt självupptagen läggning:

* Pekfingrarna står som spön i backen.

* Plötsligt vill jag mig själv väl.  

* Plötsligt blir jag sedd och hörd.  

* Erkänner så gärna mina brister, men.  

* Före detta oduglig, numera allra bäst.  

* Slutar nu, skjuta upp till imorgon.  

* Igår ledsamt osäker, idag narcissistiskt övertygad.  

* Mitt alldeles egna utrymme finns här.  

* Den här självkänslan är på riktigt.

Ditt liv på sex ord