Bitter
Livsberättelser i meningar byggda på sex stycken ord.
Det har roat mig.
Mycket.
Dels för att det är klurigt att fatta sig kort.
Kvalitet framför kvantitet är en konst.
Och dels för att det väl är moget att på nåt vis
få ur sig det jag känt och tyckt sålänge.
Det landade en vass kommentar om att det är bitterhet som driver mig.
Från en anonym.
Det påverkar fastän jag inte vill det.
Min bakgrund har en ful historia.
En gift kvinna var tidigt sextiotal, otrogen med en gift man.
Historien ledde till skilsmässa, för kvinnan.
Mannen/fadern, fortsatte vara gift med sin hustru.
Barnen/syskonen som fick genomlida skilsmässa skämdes och led.
Barnet - dvs jag, lärde mig tidigt att detta inte var nåt man pratade om.
Eller - jag lärde mig mycket tidigt att "alla" andra pratade om otrohetsaffären,
men inte vi. Om jag bara var duktig så skulle allt bli bra.
Nu är det år 2008.
Jag är 46bast.
Full med liv.
Proppfull med självkänsla och självförtroende.
Och stark som en oxe.
Nu säger jag som det är.
Nu har jag hållit käft om sanningen länge nog.
Då blir jag kallad bitter...
Min morsa gjorde ett urdåligt val där.
Samtidigt var hon förbannat stark som tidigt
fördomsfullt sextiotal gick rakryggad med en
otroget havande mage i vädret.
Ett barn som känner sig oönskat befriar sig
inte från det, bara genom att fokusera på ynnesten
att föräldrarna de facto haft den goda smaken att
blanda sig med varandra och skapa något unikt.
Somliga barn får kämpa som fan med sin
överlevnad och känslan av tillhörighet.
Jag är ett av dessa barn.
Och att det gått så bra - tänker jag inte tillskriva
mina päron.
Min Airam! Denna anonyma kommentar vet du så väl innerst inne att du helt ska ignorera. Men likväl satte sig en liten tagg i dig. Det är inte konstigt. Elaka människor har den verkan ibland. Men det är så enormt tydligt att den personens egna rädslor och karga bitterhet fick spegla av sig på dig. Är det någonting du INTE är, så är det bitter. Så pass känner jag dig via våra skrivna samtal. Vi kan bara gemensamt stilla tycka lite synd om denna lilla person, som måste göra andra mindre, för att själv kunna känna sig större ...
Du starka, modiga och livsbejakande kvinna. Så mycket många har att lära av dig. Alla byggstenar som vi består av. All självkänsla och insikt som man antingen får till skänks eller måste kämpa sig till. Du går från insikt till insikt. Min bloggvän, jag vill skicka dig stor varm kram en söndagkväll som denna och tacka för att jag får läsa alla dina väl varda ord, som du ömsint och modigt delar med dig av. Må gott! //Märit
Jag läste kommentaren du nämner och blev illa berörd. Tanken att skriva dessa sexord är just att få beskriva en känsla man har och den ska ingen försöka göra till sin sak, som det gjordes i det här fallet med detta påhopp som jag ser det.
Självklart ska du reagera för det här är dina ord och dina känslor. Säger som Jellon - tack för att du delar med dig. Det du ger av dig själv visar vilken fin människa du är. Stor kram.
Jellonmärit - vad ska jag säga...
Egentligen höll jag på med (istället för tex skolarbete) att kategorisera min blogg. Och plötsligt blev det där inlägget publicerat. Det var skrivet för ett bra tag sedan och så struntade jag i att hänga ut mig. Men nu när det s.a.s publicerade sig själv kände jag att det fanns en slags mening. Om inte annat för att befria sig från "det gömda". Jag det bet fastän jag jobbar häcken av mig för att INTE framstå som bitter. Det "kan" kanske lätt uppfattas så när man skriver om skräp som andra inte bearbetat. Jag har naturligtvis massor av avigsidor, människor har ju det oxå - med det vill jag ju inte skylta med i mina bokstäver sådär alldeles gratis ;-) Jag stärks av Dina fina ord. Mycket. Du är ju inte så dum Du heller, som Du vet ;-) KRAMAR i mängd från Airam
Bästa Maja - en annan gång fick jag ett mail från någon som hade läst mina bidrag på "sexords". Det var en kvinna som erbjöd mig sitt öra. Hon påpekade hur viktigt det var/är att han "någon vuxen" att tala med ibland. Jag tackade artigt på returen och berättade om min ålder och "alla öron" som redan finns. Hon svarade inte fler ggr. Kanske var det samma skribent. Kanske är det nån jag känner sig retar ihjäl sig på att jag hörs och syns. De får sina apor tillbaka på de axlar där de hör hemma. Tack snälla för alla fina påhejningar - det är Du så jättefin fena på! KRAM från Airam
