Ett fullsatt Globen fyllt av kärlek. Så kan Stevie Wonders konsert i fredags enklast och mest rättvist bli sammanfattat. Det är klart att det för mig fanns en å annan favorit som inte hanns med, precis som någon annan saknade nåt annat. Han har ju skrivit så fantastiskt mycket favoriter. Men, många av de skönaste låtarna fick hela Globen att resa sig och stuffa på plats och den känslan var: sann ståpäls. Att det sen blev några segdragna solon och utsvävningar i musik som kanske mest tilltalar den som skapar den, förlåter jag honom för. Han var precis lika varm, glad och kärleksfull som jag alltid uppfattat honom. Och det var märkligt hur närvarande han var utan att se oss. Och det var slående hur väl det syns att han "är" musik.

Flera passade på att skrika ut sin kärlek mellan låtarna och någon passade på att ropa en önskning. Stevie svarade att det var direkt otänkbart att önska låtar på hans konsert och så rev han igång ännu en ståpäls.


Av förklariga skäl var det en aning gungit att fota...

Mina givna favvisar:
"Sign sealed delivered"
"As"
"Sir Duke"
"My cherie amor"
"Master Blaster"
"Isn´t she lovely"
"Superstition"
"Part time lover"
" I wish"
"Happy birthday"


Men, det är inte rättvist i min livslånga kärlek till Stevie att välja sådär. Jag avgudar honom och hans musik. Allt går rakt in i hjärteroten på mig. TACK Stevie för en oförglömlig kväll!

Svd

DN

AB