Den som följer mina inlägg här, vet att jag sköter om "den tossiga morsan". Så gott det går. Veckohandling, ekonomi, städ, hygien, sjukvård och kontakt med yttervärlden. Det är dock inte detsamma som att jag tar över hela hennes liv. Jag har inblick i mycket, men den mesta tiden får hon sköta om själv. Så gott det går.

En del saker är specifika.
Varje gång jag är hos morsan samlar jag  ihop tidningar och reklam. Dels för sorteringens skull, men även för att jag måste checka av att det inte ligger något viktigt mellan bladen. Om det är för att hon ska komma ihåg att det blev lagt där, eller för att gömma det hon inte förstår eller rent av för att gömma för mig vet jag inte, men nästa alltid hittar jag "nåt". Det kan vara allt från räkningar, till utbetalningar och personliga brev. Alla rullande utgifter betalas för bådas vår skull via autogiro.

För inte så länge sen uppenbarade sig ett formulär från Försäkrningskassan i ett reklamblad. Det var en uppmaning för att fortsatt få erhålla bostadsbidrag. Och det skulle varit inlämnad för länge sen. Genast fick jag problem. Tossiga morsans hem vändes uppochner för att hitta krävda uppgifter och det fick sluta med en telefonkontakt med FK. Världshistoriens värsta paragrafryttare där upprepade sitt mantra om att morsan inte kunde erhålla något bostadsbidrag om jag inte uppgav det de krävde. Detta till trots att 80-åringar knappast får sådan inkomstökning att det påverkar struntsumman ett bostadsbidrag kan utgöra. Att tossiga morsan är dement var ingen förmildrande omständighet.

Så jag gissade mellan tummen och pekfingret. Och skrev i rutan för övriga uppgifter att det var jag, dottern som hade hjälpt till pga att den sökande är dement och dessutom väntar plats vid omsorgsgivande boende.

Idag hittade jag ett nytt brev från FK mellan bladen i skräpposten. Samt ett krav från Året Runt (för att det är någon som ser till att morsan får kortprenumerationer, men inte ser till att räkningen blir betald!) samt en påminnelse från Kyrkogårdsförvaltningen om utebliven betalning.

Handläggaren hos FK låter meddela att morsan inte uppgivit att hon också har pensionstillägg från Alecta, och inte heller skickat med kopia på hur mycket. Nu ska hon se sig i stjärnorna efter bostadsbidraget.

Jag exploderar.
Och skriver brev.
Som ska postas till kontorsansvarig vid berörd myndighet.

Jag är dotter till xxx. Och den enda anhöriga som  sköter om henne. Hon är dement. Det har jag uppgivit såväl vid telefonkontakt hos Er som brevledes när ansökan om bostadsbidrag skickades in. Det känns som överkurs, men jag ser ingen annan utväg än att påpeka för FK att demenssjukdom är inget man vare sig styr över, blir bättre ifrån eller som anhöriga kan bemästra. Ni har krav om att min gamla dementa mor skall uppge siffror på pengar när hon inte längre kan uppge vare sig dagens datum, år eller när hon är född. Dementa personer handskas inte heller med formella brev och särskilt inte när hot uttalas. Det som bekymrar mig är att ni har uppgift om att tilläggspension utbetalas och från vem, men att Ni kräver henne om summan. Den kan troligen inhämtas med lätthet via telefon eller webben. Alternativet hade ju varit att kontakta mig då det ju faktiskt var jag som ansökte och uppgav hennes, vårt,  prekära dilemma. Årsinkomst är väl en offentlig handling?

För den goda sakens skull, för uppdatering och för kvalitetssäkring hos FK´s handläggare vill jag gärna tipsa om en utmärkt dokumentär från svt Play. Ingen kan efter den missa vare sig hur det är att vara dement eller hur det är att vara anhörig till en dement. Sjukdomen räcker så bra som det är. Formella kravbrev från FK ger absolut inget annat än ännu svårare frustration. Alzheimers Vals