Trött

Airam, jag känner dig inte, inte mer än genom det du skriver här i bloggen. Inte heller har jag den utbildningen du har. Men utifrån det jag läser om ditt engagemang och ansvarstagande i och för andra och, som jag tolkar det, den energi du lägger ner i vardan på olika sätt och håll; när tar du hand om dig själv? Emellanåt förstår man att du hämtar styrka, tröst och välbefinnade i musik och liknande saker, men räcker det? OK, nu är jag förmodligen inne och tassar på områden jag inte har att göra med, men jag hoppas att du tar det för vad det faktiskt är; en utomståendes välmenande reflektion.

Sköt om dig!

Tina

Tina - det är stort att våga ifrågasätta, jag berörs av Din omtanke. Människor är olika. Jag hämtar nog oxå energi ur engagemang. Mitt liv har alltid snurrat fort och jag trivs i att vara behövd. Det svåra är när man tar mig för given. När man tycker sig kunna säga och bete sig hur som helst mot mig. När jag inte respekteras för mina gränser. När jag signalerar i oändlighet hur fullt mitt livsschema är och man ändå tycker att jag nog kan finnas lite till. Eller när jag förväntas läsa andras tankar och leva upp till outtalade förväntningar. Morsan må ju få förlåtelse, hon är dement. Men jag är bara människa och det är svårt att stå ut med de avvikelser man får från sina närmsta. Jag ser fram emot att "alla" omkring mig ska klara sig själva. Jag lever nog rätt mycket på hur det ska bli "sen". Och det är riktigt farligt. Jag måste bli bättre på att stanna upp och njuta i nuet. Och jag måste definitivt bli bättre på att sortera bort energitjuveri. Tack för att Du finns och bryr dig om - det värmer!

Förstår att du är trött, du har ett schema som kan få vem som helst att däcka. Ju mer du ger, ju mer krävs det och det kan inte vara meningen. Förstår oxå det du säger med "sen". Det där med "nuet" låter så klokt och det önskar jag för dig. kram