Trutvalla

Fick inför nya kokboken träffa en makeup artist som gjorde det bästa av situationen. En sak fick jag välja själv och det var färgen på läppstiftet. Som applicerades på ett spännande och för mig nytt vis. Jag blev nöjd.


Det är lätt att få mig nöjd, med rött läppstift.
Och det här med att låta sig bli sminkad blev en trigger.
Jag skulle mycket gärna göra om det. För att försöka lära
mig en mer - låt oss säga: åldersadekvat vardagsmake.

För, trendsminkning hoppar jag nog över.
Trutvalla för hösten 2009 känns lite för avancerad...

 Sminkbloggen/DN

Ägg

Boysen älskar ägg. I alla former.



När jag imorse stod och stirrade ner på den lilla smarta manicken (Egg Perfect) i äggkastrullen, slog det mig hur finurligt det är funtat. Eller att det måste vara det. Ägg är världens mest fiffiga produkt. Som inte bara är gott, nyttigt, lätthanterligt, billigt, åtkomligt för alla, utan även andvändbart till helt andra saker än som föda.


Det mesta vaccin som vi använder i sverige är odlat i befruktade hönsägg. I dessa pandemitider är det en strykande åtgång på ägg. Och vad vore vi utan dem - sjuka allihop?

Glaxo Smith Kline har odlat viruset i befruktade hönsägg, som kommer från särskilda hönsfarmer runt om i Europa. Viruset har fått växa till sig i ägget, plockats ur, dödats och renats. Man får ut cirka tio vaccindoser per ägg. Varje person behöver två doser, vilket betyder att det går åt över en miljon ägg bara för vaccinationen i Sverige. www.dn.se

Det måste som sagt vara uträknat.
Att vi inte skulle klara oss utan ägg.
Eller utan uträkning?


Kryss 35

Som alltid vid livesändningar,
kan alla melodikryssa.

Så även undertecknad.

Förresten borde varje kryss avslutas med Magnus Uggla.
Han gör varje dag till nåt särskilt med sin skönvassa penna.


Cruising

Vinden har vänt. Från vräkande ösregn och halvstorm igår kväll är det nu ganska vindstilla solsken.
Som gjort för motorcykelåkning.



Vi ska cruisa. Ett slags årlig sensommarcruise med storebror och hans kompis. Båda på urtjusiga glidare. Och i år med min utflyttade 23-åring och hans flickvän som så sent som häromdagen klarade sitt körkort. Båda på sportcyklar. Vilken familjesammankomst.

Sammanfattning:
Det blir en cruise som sent skall glömmas. Min hoj startade inte i arla morgonstund!
Inte när jag sprang igång den ensam. Inte heller med springhjälp. Och inte ens när den puttades upp för en backe och 23-åringen sedan fick fart nerför den branta backen. Den startade först när den via startkablar fick hjälp av annat batteri. Så bar det äntligen iväg. Först till Kumla där vi hämtade upp glidarna och sen vidare till motorhistoriska dagen i Hallsberg. Rent teknikmässigt borde då batteriet ha laddat såpass att hojen borde hoppa igång på första försök. Icke! Nytt tilltag med nu inlånade startkablar. Och sen vidare färd än hit än dit för att hitta ett nytt batteri. Visserligen är det väl märkesvara att köpa på MC-butik, men det är knappast någon skillnad för mig som förare med märkesbatteri mot Biltema´s men det skiljer i pris. 2498kr mot 298kr. Vilken känsla det var när hojjen med nya budgetbatteriet kickade igång på studs.

Känslan när ett billarm hoppade igång "bara" av att jag drog lite i rullen när vi gled över stan, är inte heller dum. Särskilt inte som ungdomarna tyckte att det var ganska, för att inte säga mycket häftigt. Tant gasar så att billarm tjuter mitt i city. Mm, ska det va´ så ska det.


Stolt

Rymden har aldrig intresserat mig. Vet knappt om jag har åldersadekvata kunskaper i ämnet. Det har inte bara varit ointressant, det har även varit svårt att begripa. Verkligheten, här och nu på jorden är tillräcklig. Men, jag är inte sämre än att jag respekterar andras intressen.

Aftonbladet

Och inte nog med det. Jag känner mig oerhört stolt över det här med Christer Fuglesang.
Vilken grej. Vilket jobb. Vilken resa.

Han kan man kalla för målinriktad. Hur många år har han fått köa sig ut till rymden? En evighet såklart. Inte underligt att han har så brett leende.


Linda

Hon gör mig verkligen glad.
Särskilt med den där förstärkande tummen.



En riktig kristall är vad hon är.


Tarotkort

Jag drog ett kort:



I vårt samhälle har i synnerhet män fått lära sig att inte gråta, att sätta ett modig ansikte på saker när de blir skadade och att inte visa att de har ont. Men kvinnor kan falla i den fällan också, och alla vi på ett eller annat vis kanske känner att det enda sättet att överleva är att stänga av våra känslor så att vi inte kan bli sårade igen. Om vår smärta är särskilt djup, försöker vi kanske även att dölja det för oss själva. Detta kan göra oss frysta och stela, eftersom vi innerst inne vet  att en liten paus i isen kommer att befria det onda att börja cirkulera genom oss igen. De regnbågsfärgade tårarna på denna persons ansikte har nyckeln för att komma ur denna "is-olation". Tårar, och endast tårar, har befogenhet att smälta isen. Det är okej att gråta, och det finns ingen anledning att skämmas över sina tårar. Gråt hjälper oss att släppa taget om smärta, tillåter oss att vara varsamma med oss själva, och slutligen hjälper de oss att läka. Osho Zen Tarot

En fjortonårig tös var så himla ledsen idag.
Inte konstigt med tanke på att det i sig är ursvårt att vara fjorton bast, men även för att det är bautasvårt att umgås med andra fjortonåringar. Särskilt om man kärar ner sig i samma kille.

Hon tilläts gråta färdigt. Och gullades med sockerbulle.
Men det ville inte riktigt ge sig. Och mamman tröttnade.

Jag undrar om det inte är alldeles naturligt att göra som bebisar. När de gråter sådär förfärligt svårt och man tröstar med nappen. Då blir de tysta. Bara för att alldeles strax fortsätta sin gråt. Nu med samtidig balansering av napp. Därför att det helt enkelt är så skönt att gråta och bli tröstad.

Toppetta

Jag läser ganska många bloggar.
Dels bloggar med högst personlig karaktär. Bloggar där människor hänger ut sitt liv, privatliv och stämningsläge. Och dels bloggar om inredning. Den senare kategorin med blandad känsla. Där finns nämligen alltför mycket efterapning och interntävling. Och där finns på tok för mycket upprepning. Släpps det en bok om vit lantlig inredning, så skriver & länkar alla om den.

Men, det är ju jäkligt förmätet av mig att tänka, tycka och skriva så.
Antar att det finns fler boktips som upprepar sig.



Svensk Bokhandels topplista för facklitteratur ligger nämligen en viss LCHF-kokbok etta igen. Sju månader efter släpp. Det måste vara enastående. Och framförallt känns det alldeles galet skojigt. 

Må alla inredningsbloggar fortsätta på inslagen bana - att skriva & länka så mycket som möjligt när inredningsböcker når ut till läsarna. Förlåt.

End



Vägs ände ska man inte vara rädd för. Den bjuder ofta på något nytt, något
annat, helt oväntat. Och i bästa fall bjuder den på något riktigt bra.
Det är bäst att tro. Och att fokusera på att godhet råder. Övning ger färdighet.

Grundavdrag

Det kom ett formellt fönsterkuvert idag. Man svarar på min protest.



Av 12 kap 2 § sista stycket sista meningen Inkomstskattelagen i dess lydelse vid 2009 års taxering framgår emellertid att avdrag för övriga utgifter i inkomstlagens tjänst - utöver utgifter för tjänsteresor, tillfälligt arbete, dubbel bosättning, hemresor, egenavgifter och hobbyverksamhet - medges endast till den del som utgifterna sammanlagt under året överstigit 5 000 kr. Ditt avdrag för omkostnader vid uppdrag som kontaktfamilj under år 2008 kan därför medges endast om grundavdrag med kr 5 000 får göras.

Men hallå. Vad är detta för system? Hur tänker nu skatteverket?
Omkostnadsersättning innebär lagstadgat basbelopp och är absolut ingen lön. Det är en ersättning för de omkostnader jag har för att låta två barn finnas, vara och må bra med mig när de är här. Av vilken anledning skulle jag gå med på att de tar bort 5000kr från det belopp jag yrkar avdrag med. Jag har fått ersättning, retroaktivt för utgifter som sedan länge är både skattade och uppätna. Sen vill skattemasen låtsas att femtusen av dem aldrig fanns och "kanske" låta mig slippa skatta på resten.

Jag fortsätter processa. Brevet innehåller ett "erbjudande" om att Skattenämnden "kan" få titta på ärendet. Om jag istället godtar snubbens förslag så kan han besluta själv. Dvs låta mig dra undan omkostnadsersättningen minus 5000kr från årsinkomsten. Känner att vi nog ska bli två, eller flera om den saken. Basta.


Tom Jones

Tom Jones, tisdag 22 september 2009, kl 19.30
Ericsson Globe, Stockholm



Han kallas Tjuren från Wales men han är mycket mer än så. Med nya albumet "24 Hours" i bagaget kommer äntligen Tom Jones, en av världens största underhållare, till Ericsson Globe!
Med sina nästan 50 år som artist är Tom Jones en levande legend inom musikvärlden. Han är en underhållare av stor rang, en veteran som lyckats hålla sig ständigt aktuell i den föränderliga värld som kallas showbiz. Med ett tilltal som lockar både en ung och äldre publik har han lyckats med konststycket att aldrig stelna, ständigt utvecklas och röra sig framåt genom varje år som artist
. Ticnet.se


Still going strongkille. Sextionio år och bär upp det gråa med värdighet.
Det skulle vara kul att se och höra honom.
Hoppas jag kan och får.
Jag vill.
Sjunga med i Delilah.
Bland annat.


Skolstart

Mellan 09-08-24 och 10-01-13 pågår femte och sista termin för min del. Vi (dvs jag och kamrat ambulans) ska skriva D-uppsats och ansöker därmed om magisterexamen. Jag ämnar avsluta mina skolår med 275hp förutom de gymnasiala utbildningar som finns i bagaget.

Men!
Så har vi ju tittat ut en ny Vub.
Kamrat Ambulans är om möjligt ännu värre än undertecknad. Han har ännu värre ångest och prestationskrav kan tänkas. Trodde det knappt var möjligt. Hur som helst lyckades jag i alla fall driva igenom en sabbatstermin. Vi söker inte förrän till hösten 2010 i så fall. Till Forensisk Omvårdnad. Lite CSI-spänning sådär...

Hur som helst är det konstigt det där med mellanmänskliga möten. Vi är omkring 50 stycken i min kurs och idag på upprop och introduktion fanns även en annan årsgrupp närvarande. Vi var rätt många.

Ändå är det bara en enda person som etsat sig fast i synapserna på mig. En förbannat eländig energitjuv. Som dissar någon annan i gruppen. Förtäckt men samtidigt helt öppet.
Jag vet inte varför detta tar så stort utrymme inom mig. Om det är för att jag rent ut sagt avskyr energitjuvar, eller om det är av medlidande för  den dissade. 

Det är dags att sätta ner foten. Såhär kan jag ju inte ha det - att jag knappt minns vad de andra sa, till förmån för helskärpt minne om  vad den totalt obetydliga fick ur sig. Skärpning.

Blandarönskning

Det är inte så mycket som jag begär.

Ikea.se

Men en ny köksblandare vore inga fel.

Trygghet

Det kan verka suspekt. Med Novelty Accordion och Livet i Finnskogarna, men det har sina rötter i min barndom. Och goda rötter från barndomen återspeglar trygghet. Rötterna i det här fallet stavas Dragspel. Av o till är det även en dröm som jag själv vill bemästra. Tänk att bemästra ett knappdragspel. Också får jag lägga till, eftersom munspel är en annan sån grej. Om livet bara tillät, vore det inte alls omöjligt att jag skulle försöka mig på. Men ålder, tid och pengar finns inte. Jag får fortsätta drömma. Och fortsätta återfalla till lyssnandet.



När jag var ytterst liten fann min då ganska unga mamma sitt livs kärlek. Och han blev den far jag aldrig hade, och föralldel inte heller fick behålla. De tu blev i alla fall makar och deras kärleksbarn såg ljuset 1964. Denne man och tillika min plastfar hade ett knappdragspel som flitigt användes. Medan han var någotsånär frisk tänker jag nu. Och det måste ju ha varit väldigt tidigt i mitt liv. Eftersom han dog 1966 (1967?). Det sista året (de sista åren?) var präglat av svår sjukdom och elände.

Men jag minns spelglädjen. Hur glad mamma var. Hur hon dansade och stampade takten i sin ensamhambo. Och hur inne i spelet han var. Hur han blev ett med tonerna. Och hur han liksom sprätte till med fingrarna för att sätta knorr på sina stycken. Och hur gott mamma sjöng med. Jag minns med vilken kärlek hon tittade på sin Bertil. Jag minns allt det där som om det var igår. Och ändå var jag kanske bara tre, på sin höjd fyra år när det spelades som mest.

Ibland, när det är rörigt är det inte så konstigt att jag ger dragspelsmusiken mitt utrymme. Det är förknippat med något gott. Något jag kunde lita på. Något glatt och lättsamt. Och, ju äldre man blir, ju nämre kommer man sina rötter. Omedvetet söker hjärnan efter trygga vilsamma återkopplingar. I mitt fall dragspelsmusik.

Tillägg: Jag brukar ju berätta för min tossiga mor om vad jag skriver här. Det som handlar om henne alltså. Så ock denna gång. Hon mindes inte exakt vilket år Bertil dog - tidsminnet är minst sagt borta, men hennes musikminne är intakt och hon bekräftade att Bertil spelade Novelty Accordion, som anses vara lite svårspelad. Och hon påpekade, strax innan hon började nynna: att han spelade den fint. Så nynnade vi den tillsammans så gott det gick en bit. Jag frågade om hon ville höra klippet från Youtube och drog igång högtalarna i luren. Tossiga morsan njöt ljudligt. Hon nynnade och hummade och sjöng! Sista biten var hon alldeles tyst och när den tog slut kom frågan:

- Var det Bertil som spelade?

Kryss 34

Det var inget roligt idag.



Hur länge ska jag hålla på med
det här krysstvångsbeteendet?

Pares

Fem timmar och femtio minuter.
Så länge höll tandläkarbedövningen.

Och det är vad jag skulle klara.
Av stroke o annat skräp.

För kännedom:
I vita arkivet tackar jag nej till
alla livsuppehållande åtgärder.
Det finns på min stationära dators
skrivbord.

Lösenordet finns inom familjen.

Självhushåll

Lämnade 821 ml plasma idag. Det betalar sig med 90kr om man vill ha rena pengar. Väljer man istället presentkuponger i valfri handel, så får man 100kr. Jag brukar välja att få slantarna insatta på blodbankens konto. När det blivit tillräckligt mycket brukar jag sen ta ut dem och köpa nya skor eller stövlar, men idag gick inte det. Nya beslut var tagna och taket var satt till 500kr. Mer kan de inte härbärgera av nån konstig anledning. Mina sparade 630kr sattes istället in på personkontot.



Och det var väl meningen.
Tandläkaren ville en timma senare ha 1150kr för en fyllning. Nä, summan passerade nåt slags högkostnadsskydd och slutsumman blev därför endast 1000kr. Alltså har jag nu fått en hel tuggtand - visserligen provisorisk fram till stora renoveringsprojektet kör igång i höst - då den trasiga kindtanden tydligen ska bli en porslinskrona. Och jag ska bli ruinerad. Men jag klagar inte. Det kändes härligt att den öht gick att göra nåt åt. Och det blev ju billigt kan man säga. Min kropp ger och tar...

Tandläkaren bekräftade min misstanke igen. Jag minns verkligen hur den håriga gamle gubben till tandläkare i min barndom påstod att han skulle laga för att "det nästan var hål" eller för att "det var på väg att bli hål. Hon hade läst en artikel om tandläkare i tjänst på -40 och -50talet. De ansåg att de gjorde en välgärning som borrade upp som ett kors rätt igenom kindtänderna och fyllde med det fantastiskt starka och livsdugliga ämnet amalgam. Hon bekräftade att min dåvarande tandläkare, men utgångspunkt från hur mina lagningar ser ut: de facto måste ha varit en sådan helbrägdagörare.  Tack!

Förresten har blod och plasmatapparna brist på givare - gör gärna en insats !

Struktur

På måndag börjar skolan.
Sista terminen. En hemsk höst väntar med D-uppsats och vetenskap i kubik, men jesus vad skönt när den sen har passerat. För det gör den ju snart. Fyra terminer har svischat förbi hittills, den femte kan egentligen bara bli en pust. Men det blir en höst att minnas.

D-uppsats

Stor baluns med forna projektkamrater

Tossiga morsan ska fylla 80 bast.

Boysen´s godisfria år skall firas

Massvaccinering x 2 mot Svininfluensan - A/H1N1

Workshop och matlagning på annan ort

Utbildning och stöttning av LCHF-nyfikna kollegor lokalt

Kokbokssläpp och release

Edit: Tandstatusrenovering al grande

Bäst att tänka på strukturen:
- Måste försöka skratta
- Inte vänta
- Sikta framåt
- Inte grubbla
- Njuta av det lilla
- Sova gott

Persutveckling

Jag vill ha en coach.
En som på ett vis fördjupar sig i mig, men som samtidigt ställer krav på att det är jag själv som gör den djupaste dykningen, som tar hand om den och sen bara siktar framåt utifrån någon slags givande modell. Det är inte längre psykoterapi jag vill ha. Nu behöver jag någon som ber mig trampa upp nya stigar i tankevärlden. Som ger mig läxa och utgår ifrån att jag gör den. Någon som tar betalt för sitt uppdrag. En som är urtydlig, rättfram och inte svamlar. Och framförallt, en som jag inte själv kan prata omkull. En som är värre än jag. Gärna en gammal missbrukare, eftersom jag fascineras av typen av människor.

Mia Törnblom såklart!



Det gör inget att jag tycker om att se på henne. Hon har ett utseende som tilltalar mig och jag gillar att hon utstrålar självsäkerhet och glädje. Imorse när insikten tog mig, fanns helgkurser i Sthlm under oktober som hon själv höll i. Nu när jag ska boka är det nån annan som håller i kursen då. Det duger inte. Det måste vara Mia Törnblom om jag ska göra det här. Så jag får vänta, att rätt tillfälle uppenbarar sig.

Det kanske blir som när jag valde psykoterapeut. En som jag nättupp var rädd för. Hon var den enda som dög, men hon hade 67 st patienter i kö före mig.  Jag fick vänta i tre år. Det var det värt den gången. Hur det blir nu, återstår att se.

Ångesthantering

Aktivitet är bra om man inte vill klappa ihop.
Så, nu ligger fyra kilo västeråsgurkor och gottar sig i morbror Gösta´s bästa kallrörda lag.
Fina presenter tycker jag själv.



Och i bästa fall, är det nån som bekräftar mig som duktig husmor...

Tokig

Glömde fira jubiléet när den här bloggen passerade fyra år i juni.

Hur många ggr har jag skrivit om samma sak här? Säkert upprepade. Och det som jag utelämnat allra mest om mig själv är säkert mina tänder. Det retar mig så in i vassen att jag ju egentligen har kalasbra tänder - vilket frånvaro av regelrätta hål och kariesangrepp sedan urminnes tider vittnar om. Det som är katastrof är ju "bara" det att man då, när det var tidigt sjuttiotal - tyckte att amalgam var så fantastiskt bra att mina stackars (och alla andra ur samma generation´s) kindtänder fylldes till bredden. Nu, sisådär 40 år senare funkar det allt annat än ens okej. Nu raserar alltsammans. Nu tappas det amalgam så till den milda grad att något underlag för reparation inte längre finns. Av fyra käktänder finns tre kvar. Samtliga är som gjorda av amalgam. Ingen av dem duger att nånsin mer lagas upp. Rötterna är okej, men man vågar inte ge sig ner med armeringsjärn, eller vad de nu använder. Så därför skickade min underbara tandläkare specialremiss. Jag är beredd att betala för titan. Och så kom det svar strax före semestern. Att käkbenet inte heller dög något till. Visst kunde de borra ner titanskruvar, men då skulle jag först donera ben från min egen höftkam och sen invänta om käken godtog inplantatet. Nejtack...

Så vi kom överens om att jag ändå skulle försöka leva med bristerna tandhälsan innebär. Så länge det gick.



En och en halv månad alltså.
Nyss släppte den viktigaste, för att inte säga enda: tuggytan...
25'770kr i kvarskatt igår och nu det här.




                                 

                                          Jag blir tokig !


Sophantering

Nu är det faktiskt slag i slag.
På känslor och insikter.

Dessa envisa prövningar.
Av skräp och energiuttömmande sopberg av tankar.



Måste träna på sophantering.
Och kanske framförallt träna på att kompostera,
så att det kan komma nåt bra, ur det mest ruttna.

Mobbing




Hörde på nyheterna att sk nätmobbing tar sig skrämmande webutrymme. Ungar mobbar varandra digitalt. De dissar varandra på internet och i mobiltelefoner. Och på så vis får de utsatta inte ens andrum på sin fritid.
 
Annat var det på min tid.
Högstadieskolan hade en anställd ordningsvakt. Ett slags levande rättesnöre stor som ett hus. Han såg ut att vara arg för jämnan. Och när han slog ner alla sina 120kg med fötterna dundrade det i korridorerna. Ingen ville ha med honom att göra. Ingen.

Så en dag small det till i dörren på en svenskalektion.
Det var han. Som slog sina dasslock till händer i dörren såpass att närapå varenda åttondeklassare blev inkontinent. Så steg han in, rätade på ryggen och tillkallade sig en unge. En som var lite stökig. Vi andra förstod - att den stökige nog skulle läxas upp.

Men icke.
När den stökige kom tillbaka till klassrummet röt den livsfarliga ordningsvakten att en annan kille skulle följa med. När så den killen blev tillbakasläppt skreks mitt - MITT - namn ut...

Jag leddes vidare till ett pyttelitet kartrum som han liksom fyllde från till hörn till hörn. Och så beordrades jag att sitta ner. Vi skulle prata lite.

- Mobbar du någon här på skolan?
- N ä e j...
- Jag frågar: MOBBAR ELLER RETAR DU NÅGON HÄR PÅ SKOLAN?
- N ä e j...
- HÖR DU INTE VAD JAG SÄGER!? DU RETAR NÅGON HÄR PÅ SKOLAN - VEM !?

Av ren skräck erkände jag det, som jag själv egentligen inte tyckte var mobbing. Jag erkände att grabben som varit inne i kartrummet innan mig, ibland fick stå ut med mina tråkningar när han hade hittat innehåll i sin näsa som han sen stoppade in i sin mun...

Den livsfarlige ordningsvakten drämde sin jättelika knytnäve i bordet och skrek:
- DET ANGÅR DIG INTE! DU HAR INGEN RÄTT ATT GÖRA SÅ! DET ÄR MOBBING OCH MOBBING FÅR INTE FÖREKOMMA HÄR PÅ SKOLAN!

Så gick han igenom klass för klass. Nästan varje unge hade använt nåt smeknamn eller rent av tråkat nån annan och alla blev vi lika tydligt tillrättavisade. Med 120kg hotfulla gap, skrik och knytnävar. Och alla tvingades  "ange" nästa.

Det var dåtidens pedagogik.
Jag säger inte att den var bäst.
Men den fungerade.

Aussie

Fick ett prov på en australiensisk hårvårdsprodukt på Kicks häromdagen.
En oansenlig påse mirakelkur.
Jojo...




Jag blev addicted direkt.
Vilken doft!
Vilken hårfeeling!

Och vilken feeling storebror har. Som så lägligt uppvaktade mig med presentkort på Kicks.
Idag är mirakelkuren inköpt.
Nu kan mitt hår få dofta mumma dagligen.

Kvarskatt

Jag är glad att jag är svensk.

NOT!

Om man som jag har frivilligt uppdrag som kontaktfamilj, får man såklart en slags ersättning för sin insats. En ersättning som skall beskattas. Det är frid och fröjd så långt. Vi får många fina "förmåner" som svenskar. Eller, vi betalar för att vi ska ha en någotsånär tillvaro i folkhemmet. Och det inkluderar ibland att de som inte mäktar med att betala så mycket skatt som vi arbetsnarkomaner får göra, får ännu mer. Blågul demokrati.

Ersättningen som man (vi som har det för att engagera oss i andras barn) ibland både upplever folks avundsjuka och bitterhet över, rör sig i runda slängar om 12kr i timmen. Efter skatt. Då är inget matavdrag gjort. Inte heller husrum, toapapper, hygien, slitage, utflykter, det som kostar i lek o bus eller rena rama utgifterna som det kostar en familj när hela familjen ställer till med något extra. Tolv kronor i timmen. Efter skatt.

Idag kom besked från skattmasen.

Jag ska betala 1887kr
Mer alltså.
Än vad jag s.a.s förvärvat på uppdraget.
Före skatt.

En svensk tiger?
Aldrig.

Svintjat

Om en enda till frågar mig om svininfluensan....

Eller framförallt om en enda till, s.a.s. erbjuder sig att betala (och betala bra) för att få förtur...
på något som ju inte ens finns.... inte ens för de värsta penningar, så...




kan det hända att jag använder min woododocka....
för att önska extreme makeover....
på en å annan....

Winston

Långt ner på Artillerigatan, i närheten av Strandvägen finns en slags lagerlokal med visning av utvalda möbler. Iaf ett tag till. Konceptet är tänkt att "bara" skötas via webben. Och med, vad jag förstod: köpares möbelvisning. Vet inte riktigt om de har tänkt fota hemma hos folk eller så, men butiken skall bort. Furniturebox skall klara sig helt på digital väg.

Tur att det ännu inte hunnit satts i verket.
Om inte inrikesministeriet i detta hus hade fått prova sina spiondelar i soffan på riktigt, hade beslut inte kunnat bli taget. Men nu vet jag - att Winston Ivory beige snart är min.


Svampexkursion

"Har du sett herr Kantarell, bor i enebacken? / Han kom dit i förrgår kväll med sin hatt på nacken / Den är gul och den är grann, passar just en sådan man / passar åt herr Kantarell bort i enebacken."



Någon exkursion var det väl inte. På det viset.
Men det var en slags undersökning.
Inte minst i hur man enklast, för att inte säga billigast, skulle få bli svampägare.

"fina kantareller" / "bara 19:90" / "nu halva pris"

På Hötorget. Klockan fem i två - då går det att göra finfina svampexkursioner.
Hela 4,6kilo - för 300 spänn.
Vintern är räddad.

Precis som barnvisan. Av Jeanna Oterdahl.
Som på nåt vis har kortats ner.
Från sina idag helt oacceptabla budskap om barnaga och könsrollsuppfostran / Wikipedia

XBTP

Ingen gång, förutom vid lånat Guitar Hero har jag vare sig varit intresserad av, eller blivit inbjuden till: tv-spel. Ingen gång. Men varje gång de (boys i olika modeller) har spelat har jag ändå engagerat mig på grund av den enorma aversion jag har känt. Spelen är ofta motbjudande våldsinriktade. Eller motbjudande sportinriktade. Ingen Super Mario Bros och ingen Tetris. Alltså inget som skulle kunna locka mig till teven.

Men hur det än är med den saken, med min aversion; kan jag inte hindra andra att vare sig tycka annorlunda mot mig eller triggas av vad nuet erbjuder. Så, jag har ändå själv utrustat detta hem med en konsoll. Nämligen ett XBox360.

Och plötsligt är jag med i matchen.
Nu har vi suttit hela em och spelat TP.
En nöje för både liten och stor.
Och en riktig övning i engelska.

 

Äntligen tycker tillomed jag att det kan vara meningsfullt med virituella världar.

Kryss 33



Alldeles lagom lätt.

Tennismus

Det är inget bra att greja för mycket med sin mus.
Åtminstone inte direkt efter semestern.
Det gör ont.


Förbannat ont.
I armbågen.

Tennisarmbågen påminner om att semestern är slut.
Och, att ergonomi inte är vare sig min eller min
arbetsplats allra bästa ämne. Musarbete leder uppenbarligen
till smärtande handikapp.

Owekryss

Idag har Owe Törnqvist sommarpratat.
Och hela programmet var upplagt som ett melodikryss.
Precis som gjort för Airam.
Melodikryss + Owe Törnqvist = helt okej avslappning.



Men det går inte just nu.
Det finns andra kontemplationer.
Tex systermöte med grilltema.
Det ska bli både trevligt och gott.

Clean

Taxfree som sagt. Är kul.
Särskilt när man förälskar sig i nåt nytt.
Orginalet Clean är underbar, men det
här är en mer ljuvlig vardagshistoria.


CLEAN FRESH LAUNDRY SPRAY
Värme från hårfönen, torr och ren från en mjuk, fluffig handduk. Nu kan du få känslan som din nytvättade favorittröja ger dig vid den första användningen. Doftar lika gott hela tiden tack vare brasiliansk apelsin, rose otto, vit jasmin, bomullsblommor och mexikansk lime. En oemotståndlig nytvättad doft från CLEAN. 128 ml :
Nelly.com

Det ska bli väldigt kul att gå till jobbet imorrn.
Eller väldigt go-doftigt...


Logistik

För drygt åtta timmar sedan steg vi på en buss som skulle forsla oss hem från Burgakusten. Flyget lyfte enligt tabell kl 11:00 och antog svensk mark tre timmar senare. Väskorna kom som förväntat och inom en halvtimma är jag hemma igen. Varje gång man flyger runt känns det helt fantastiskt att logistiken öht kan fungera. Med så mycket folk. Så mycket olika folk, olika språk och olika känsla för transport.

En annan sak som känns när man reser: Borta bra men hemma bäst.
Det är gott att få återvända hur bra det än har varit.

Kryss 32

Tänk så förmånligt.
Att Anders Eldeman förljer med till Bulgarien såhär.
Med sitt lättlösta kryss.


Herpes

Men det slår väl aldrig fel.
Att man ska få viruspåhälsning, bara för att läpparna exponeras för sol.
Eller är det för att stresshormonerna sjunker på semestern?



Vis av erfarenhet är reseapoteket tackolov fyllt med medikament emot.
Valtrex -
lägg det på minnet. En räddare i sann nöd.

Arbetsvecka

Meningen är att jag ska jobba den här Bulgarienveckan. Författa och skriva recept. Men stoppklossarna hopar sig.

•·         Det är gott att ha semester

•·         Det är störtskönt att göra ingenting

•·         Det är så mycket mer spännande att läsa bok och lyssna på musik

•·         Det är vilsamt att studera andra människor vid poolområdet

•·         Solen glittrar så att det är alldeles omöjligt att sitta med datorn utomhus

•·         Det finns inget bord i arbetshöjd inomhus att ställa ifrån sig datorn på


Turligt nog brinner det alldeles strax i gaveln. Då får jag fart. Och då är nog pocketboken utläst, brännan är täckande, människorna bekant uttröttande och plötsligt går det bra att sitta i sängen och arbeta.  Det blir en arbetsvecka trots allt. I timmar räknat.


Mascara

Nånting har hänt med mina ögon & fransar. Jag har under senaste halvåret varit tvungen att prova mig runt i mascaraträsket. Till följd av hål i plånkan. Och sminkväskan full med obetydligt begagnade mascaror som inte duger något till. Någon tipsade om Kanebo 38° Separating & Lenghtening. Men där fick snålkänslorna sig ett uppsving. Jag betalar (av princip?) inte för märken och särskilt inte en mascara för 250kr. Så istället inköptes andra billiga varianter. Som inte heller dög. Som om det vore billigt.



Men när man handlar på taxfree kan man ju få köpa för sisådär två guldpengar billigare. I bästa fall. Så jag köpte Separating & Lenghtening på Arlanda. Viken mascara ! Jag har hittat hem! Den är helt outstanding. Inga klumpar, inga spindelben, inga smulor, inget som kladdar av sig och den sitter som berg utan att vara vattenfast. Tvål och 38-gradigt vatten så släpper den. Men först då. Nu kan de här kärringögona med ständiga strilar av tårar rinna. Min mascara sitter där den blivit satt.


Perspektiv

Flygresan hit ner var enastående på så vis att vi hade klart väder hela vägen. Från drygt en mil´s höjd kunde vi följa rutten. Över bl.a Vitryssland, Rumänien och till slut Bulgarien. Landskapen såg rätt lika ut även om ryssland´s bönder såg ut att ha råd med mycket större arealer än de smålappar som rumänerna håller sig med. Däremot såg alla landskap lika platta ut. Det är klart. En mil är rasande högt upp.



Och det är ju från det perspektivet man kommer på hur larvigt det mesta är. Ställer man småkonflikter, småttig oro, och ängslan inför petitesser i förhållandet hur små vi egentligen är i det stora hela, så tappar man ju andan... och lär sig förhoppningsvis att skratta åt det mesta...

47

- Vart har du gjort av din väggalmanacka mamma?

- Det vet jag inte, jag tog ner den för att jag tror att det var nåt jag skulle upptäcka.

- Var det en födelsedag tror du?

- Jaa!! Vems kan det vara?

- Nån unge kanske?

- Har jag en unge som fyller år snart?

- Ja, två. När är dina ungar födda?

- Men herregud, olika dagar fattar du väl!

- Jovisst, men vilka datum?

- Det vet jag inte alls längre.


Försök att minnas. Årtal går fint men inte datum.


- Jag fyller år imorgon.
 
- Nää, gör du det!? Hur mycket fyller du?

- Gissa mamma. Hur gammal kan jag vara?

- 18-20 tror jag...

- Va? Skojar du nu?

- Nej, inte en dag mer än 20.

- Mamma, jag fyller 47år imorgon.

- Gode gud hjälp mig! Är du SÅ gammal? Hur har det gått till? Och hur gammal är inte jag då!?

Bilsurf

Det må jag säga.
Blogga från bilen. Med datorn i knäet.
Och den lilla mobila internetanslutningen ikopplad.
Inga sladdar. Inga konstigheter. Det bara funkar.
Med youtube, mail och va´ man vill,
Kära nån.

På väg mot varmare breddgrader.
Bulgarien here we come!

Kryss 31

När han är på "hemmaplan" blir det
lite mer samlat. Och seriöst.



Inga partyorglar idag, vad jag kunde höra...

RSS 2.0