Jag är så glad att jag är svensk.

NOT!

Om man som jag har frivilligt uppdrag som kontaktfamilj, får man såklart en slags ersättning för sin insats. En ersättning som skall beskattas. Det är frid och fröjd så långt. Vi får många fina "förmåner" som svenskar. Eller, vi betalar för att vi ska ha en någotsånär tillvaro i folkhemmet. Och det inkluderar ibland att de som inte mäktar med att betala så mycket skatt som vi arbetsnarkomaner får göra, får ännu mer. Blågul demokrati.

Ersättningen som man (vi som har det för att engagera oss i andras barn) ibland både upplever folks avundsjuka och bitterhet över, rör sig i runda slängar om 12kr i timmen. Efter skatt. Då är inget matavdrag gjort. Inte heller husrum, toapapper, hygien, slitage, utflykter, det som kostar i lek o bus eller rena rama utgifterna som det kostar en familj när hela familjen ställer till med något extra. Tolv kronor i timmen. Efter skatt.

Idag kom besked från skattmasen.

Jag ska betala 1887kr
Mer alltså.
Än vad jag s.a.s förvärvat på uppdraget.
Före skatt.

En svensk tiger?
Aldrig.