Mobbing




Hörde på nyheterna att sk nätmobbing tar sig skrämmande webutrymme. Ungar mobbar varandra digitalt. De dissar varandra på internet och i mobiltelefoner. Och på så vis får de utsatta inte ens andrum på sin fritid.
 
Annat var det på min tid.
Högstadieskolan hade en anställd ordningsvakt. Ett slags levande rättesnöre stor som ett hus. Han såg ut att vara arg för jämnan. Och när han slog ner alla sina 120kg med fötterna dundrade det i korridorerna. Ingen ville ha med honom att göra. Ingen.

Så en dag small det till i dörren på en svenskalektion.
Det var han. Som slog sina dasslock till händer i dörren såpass att närapå varenda åttondeklassare blev inkontinent. Så steg han in, rätade på ryggen och tillkallade sig en unge. En som var lite stökig. Vi andra förstod - att den stökige nog skulle läxas upp.

Men icke.
När den stökige kom tillbaka till klassrummet röt den livsfarliga ordningsvakten att en annan kille skulle följa med. När så den killen blev tillbakasläppt skreks mitt - MITT - namn ut...

Jag leddes vidare till ett pyttelitet kartrum som han liksom fyllde från till hörn till hörn. Och så beordrades jag att sitta ner. Vi skulle prata lite.

- Mobbar du någon här på skolan?
- N ä e j...
- Jag frågar: MOBBAR ELLER RETAR DU NÅGON HÄR PÅ SKOLAN?
- N ä e j...
- HÖR DU INTE VAD JAG SÄGER!? DU RETAR NÅGON HÄR PÅ SKOLAN - VEM !?

Av ren skräck erkände jag det, som jag själv egentligen inte tyckte var mobbing. Jag erkände att grabben som varit inne i kartrummet innan mig, ibland fick stå ut med mina tråkningar när han hade hittat innehåll i sin näsa som han sen stoppade in i sin mun...

Den livsfarlige ordningsvakten drämde sin jättelika knytnäve i bordet och skrek:
- DET ANGÅR DIG INTE! DU HAR INGEN RÄTT ATT GÖRA SÅ! DET ÄR MOBBING OCH MOBBING FÅR INTE FÖREKOMMA HÄR PÅ SKOLAN!

Så gick han igenom klass för klass. Nästan varje unge hade använt nåt smeknamn eller rent av tråkat nån annan och alla blev vi lika tydligt tillrättavisade. Med 120kg hotfulla gap, skrik och knytnävar. Och alla tvingades  "ange" nästa.

Det var dåtidens pedagogik.
Jag säger inte att den var bäst.
Men den fungerade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0