Flygresan hit ner var enastående på så vis att vi hade klart väder hela vägen. Från drygt en mil´s höjd kunde vi följa rutten. Över bl.a Vitryssland, Rumänien och till slut Bulgarien. Landskapen såg rätt lika ut även om ryssland´s bönder såg ut att ha råd med mycket större arealer än de smålappar som rumänerna håller sig med. Däremot såg alla landskap lika platta ut. Det är klart. En mil är rasande högt upp.



Och det är ju från det perspektivet man kommer på hur larvigt det mesta är. Ställer man småkonflikter, småttig oro, och ängslan inför petitesser i förhållandet hur små vi egentligen är i det stora hela, så tappar man ju andan... och lär sig förhoppningsvis att skratta åt det mesta...