Jag vill ha en coach.
En som på ett vis fördjupar sig i mig, men som samtidigt ställer krav på att det är jag själv som gör den djupaste dykningen, som tar hand om den och sen bara siktar framåt utifrån någon slags givande modell. Det är inte längre psykoterapi jag vill ha. Nu behöver jag någon som ber mig trampa upp nya stigar i tankevärlden. Som ger mig läxa och utgår ifrån att jag gör den. Någon som tar betalt för sitt uppdrag. En som är urtydlig, rättfram och inte svamlar. Och framförallt, en som jag inte själv kan prata omkull. En som är värre än jag. Gärna en gammal missbrukare, eftersom jag fascineras av typen av människor.

Mia Törnblom såklart!



Det gör inget att jag tycker om att se på henne. Hon har ett utseende som tilltalar mig och jag gillar att hon utstrålar självsäkerhet och glädje. Imorse när insikten tog mig, fanns helgkurser i Sthlm under oktober som hon själv höll i. Nu när jag ska boka är det nån annan som håller i kursen då. Det duger inte. Det måste vara Mia Törnblom om jag ska göra det här. Så jag får vänta, att rätt tillfälle uppenbarar sig.

Det kanske blir som när jag valde psykoterapeut. En som jag nättupp var rädd för. Hon var den enda som dög, men hon hade 67 st patienter i kö före mig.  Jag fick vänta i tre år. Det var det värt den gången. Hur det blir nu, återstår att se.