Självhushåll
Lämnade 821 ml plasma idag. Det betalar sig med 90kr om man vill ha rena pengar. Väljer man istället presentkuponger i valfri handel, så får man 100kr. Jag brukar välja att få slantarna insatta på blodbankens konto. När det blivit tillräckligt mycket brukar jag sen ta ut dem och köpa nya skor eller stövlar, men idag gick inte det. Nya beslut var tagna och taket var satt till 500kr. Mer kan de inte härbärgera av nån konstig anledning. Mina sparade 630kr sattes istället in på personkontot.
Och det var väl meningen.
Tandläkaren ville en timma senare ha 1150kr för en fyllning. Nä, summan passerade nåt slags högkostnadsskydd och slutsumman blev därför endast 1000kr. Alltså har jag nu fått en hel tuggtand - visserligen provisorisk fram till stora renoveringsprojektet kör igång i höst - då den trasiga kindtanden tydligen ska bli en porslinskrona. Och jag ska bli ruinerad. Men jag klagar inte. Det kändes härligt att den öht gick att göra nåt åt. Och det blev ju billigt kan man säga. Min kropp ger och tar...
Tandläkaren bekräftade min misstanke igen. Jag minns verkligen hur den håriga gamle gubben till tandläkare i min barndom påstod att han skulle laga för att "det nästan var hål" eller för att "det var på väg att bli hål. Hon hade läst en artikel om tandläkare i tjänst på -40 och -50talet. De ansåg att de gjorde en välgärning som borrade upp som ett kors rätt igenom kindtänderna och fyllde med det fantastiskt starka och livsdugliga ämnet amalgam. Hon bekräftade att min dåvarande tandläkare, men utgångspunkt från hur mina lagningar ser ut: de facto måste ha varit en sådan helbrägdagörare. Tack!
Förresten har blod och plasmatapparna brist på givare - gör gärna en insats !
Och det var väl meningen.
Tandläkaren ville en timma senare ha 1150kr för en fyllning. Nä, summan passerade nåt slags högkostnadsskydd och slutsumman blev därför endast 1000kr. Alltså har jag nu fått en hel tuggtand - visserligen provisorisk fram till stora renoveringsprojektet kör igång i höst - då den trasiga kindtanden tydligen ska bli en porslinskrona. Och jag ska bli ruinerad. Men jag klagar inte. Det kändes härligt att den öht gick att göra nåt åt. Och det blev ju billigt kan man säga. Min kropp ger och tar...
Tandläkaren bekräftade min misstanke igen. Jag minns verkligen hur den håriga gamle gubben till tandläkare i min barndom påstod att han skulle laga för att "det nästan var hål" eller för att "det var på väg att bli hål. Hon hade läst en artikel om tandläkare i tjänst på -40 och -50talet. De ansåg att de gjorde en välgärning som borrade upp som ett kors rätt igenom kindtänderna och fyllde med det fantastiskt starka och livsdugliga ämnet amalgam. Hon bekräftade att min dåvarande tandläkare, men utgångspunkt från hur mina lagningar ser ut: de facto måste ha varit en sådan helbrägdagörare. Tack!
Förresten har blod och plasmatapparna brist på givare - gör gärna en insats !
Kommentarer
Trackback