Mellan 09-08-24 och 10-01-13 pågår femte och sista termin för min del. Vi (dvs jag och kamrat ambulans) ska skriva D-uppsats och ansöker därmed om magisterexamen. Jag ämnar avsluta mina skolår med 275hp förutom de gymnasiala utbildningar som finns i bagaget.

Men!
Så har vi ju tittat ut en ny Vub.
Kamrat Ambulans är om möjligt ännu värre än undertecknad. Han har ännu värre ångest och prestationskrav kan tänkas. Trodde det knappt var möjligt. Hur som helst lyckades jag i alla fall driva igenom en sabbatstermin. Vi söker inte förrän till hösten 2010 i så fall. Till Forensisk Omvårdnad. Lite CSI-spänning sådär...

Hur som helst är det konstigt det där med mellanmänskliga möten. Vi är omkring 50 stycken i min kurs och idag på upprop och introduktion fanns även en annan årsgrupp närvarande. Vi var rätt många.

Ändå är det bara en enda person som etsat sig fast i synapserna på mig. En förbannat eländig energitjuv. Som dissar någon annan i gruppen. Förtäckt men samtidigt helt öppet.
Jag vet inte varför detta tar så stort utrymme inom mig. Om det är för att jag rent ut sagt avskyr energitjuvar, eller om det är av medlidande för  den dissade. 

Det är dags att sätta ner foten. Såhär kan jag ju inte ha det - att jag knappt minns vad de andra sa, till förmån för helskärpt minne om  vad den totalt obetydliga fick ur sig. Skärpning.