Förra veckan plockade jag fram det riktiga julstuffet hos tossiga morsan och uppmuntrade henne att pynta lite pö om pö sista veckan före jul. Vi pratade om vad som skulle kunna stå var och vilket som hade överlevt sig själv. Vi sorterade till och med ut det fina som passar bäst i finrummet och det mer vardagliga som skulle vara i köket. Överkursstuffet plockades tillbaka in i garderobsmörkret, dvs: totalt sett det mesta av allt gammalt skräp. Det  fanns t.o.m jox som jag själv hade klippt och klistrat under min barndomstid.

  Ingrid M

Idag när jag kom dit stod alla tomtar och annat julbetonat kvar där vi ställde det sist. Hon hade kategoriserat dem en aning, men inte mycket.

- Står julpyntet kvar här mamma?

- Ja, vill du ärva det nu?

- Vadå ärva?

- Ja, det står ju här inför bouppteckningen.

- Vem är det som har dött?

- Har det dött nån?

- Du ska ju ha bouppteckning...

- Ja, det är väl lika bra att jag är med på den, så slipper ni bli osams när ni ska dela på mitt julpynt!