Han ynlingen, sparade det största paketet till sist. Såklart, det såg ju spännande ut. Stort och tungt åt ena hållet, glittrigt papper, massor med snören. Damen på Cervera som slog in det, eller tjejen i 35årsåldern, jobbade i slowmotion. Det är visserligen tacksamt när de trots allt tar sig tid och slår in paket sista veckan före jul och ännu mer när de gör sig till med trendiga inslagningsmodeller, men jag hade sen länge retat mig på henne och de fyra paketen hon fixade tog en hel evighet att få snits på.

Det fanns tre olika brynstål i sortimentet. För mig såg de ungefär likadana ut alla tre. Ett kostade runt trehundralappen, ett runt femhundra och värstingen  låg runt tusingen. Hon kunde dock inte redogöra för skillnaden utan hänvisade på ren chansning att det var storleken som avgjorde. Jag ifrågasatte om någon enda centimeter kunde kosta hundralappar och fick goddag yxskaft till svar. Sen hittade hon inte deras digitala kötttermometrar och när jag till slut ville få deras urval av SodaStream förevisad för mig och hon inte heller kunde nåt om det, hade jag inte så mycket annat val än att fråga efter hur många dagars öppet köp som gällde. De erbjuder 30dgr.

 
Det är en himla tur det.
Ynglingen blev glad när han hade fått av pappret. Inte minst för att flickvännen hade Sodastream på sin julklappstopplista. Innan han öppnade kartongen frågade han om det ingick kolsyrepatron. Eftersom paketet liksom vägde mer och ganska tungt åt ena hållet tog jag det för givet. Och det stämde ju. Men, kartongen innehöll just inget annat än den. Kartongen innehöll ingen SodaStream helt enkelt.

Den där förbaskat okunniga och sävliga expediten på Cervera hade helt enkelt tagit tomkartongen från visningsexemplaret när hon fick veta vilken jag valde av de 7-8st som fanns på hyllan. Jag kommer inte vara nådig i mitt ömdöme så snart de har öppet igen.