Gjorde mina bryn i fredags. Hos tjejen som från början är kurd. Hon har bott i sverige sedan sin bardom. Pappan som var politiker blev mördad på öppen gata och modern tog alla barnen i flykt. De har rotat sig gott och min brynerska blir mer och mer försvenskad. Det har såklart varit mycket viktigt för hela familjen att upprätthålla sin kurdiska kultur och tradition.

När det nu ligger på brynerskan att hålla jul i år och hon är otroligt modig i sitt tänkande, har hon bestämt sig för att det är dags för familjen att anamma svenska jultraditioner på riktigt, för barnens skull. Hon är själv mamma till två små. Så i år ska de (hela tjocka släkten) försöka sig på ett helsvenskt julfirande. 

De ska laga julskinka, kalkon, köttbullar, revbensspjäll, rödbetssallad, gröt och Jansson - fast utan ansjovis eftersom de tror att det är läskigt... liksom sill. Granen blev klädd förra veckan och de har tutat i flickebarnet på tre bast, att tomten skall komma.

Hon är dock rädd de inte har lyckats fånga det där magiska som hon förstår att vi svenskar känner inför och med julen. Jag fick beskriva nån slags medelbild av hur julafton går till i tomtebolyckan i mellanmjölkens land. Hennes frågor var så gulliga: "när går man upp" - "vad äter man till frukost" - "hur dags äter man julbord" - "ska alla titta på kalle anka" - "vilka lekar skall man kunna" - "hur dags ska tomten komma" - "vad pratar man om på kvällen".

Turligt nog har har den här tjejen en kund som innehar flera bra julböcker. Jag svarade så gott jag kunde och lovade till slut att dyka upp med både böcker och knäck; som hon aldrig hade hört talas om. Mandel i gröten och glögg hade hon också helt missat, men hennes spontanitet berättade för mig om ett stående inslag i de kurdsvenska jularna framöver. Jag är säker på att de får en spännande svenskurdisk julafton 2009.