Storebror klagade på att lillebror lyssnar på samma plattor hela tiden eller ser en och samma film alldeles för många gånger, att han inte tycks få nog. Jag vet varför. Jag är likadan. Nu har Jill Johnson spelat rakt in i skallen på mig, kanske alldeles för länge. Särskilt om man ser till att det nästan är samma låtar hela tiden. Eller egentligen "samma låt". Det fyller nån viktig funktion. I just detta nu för att förtränga och samtidigt klargöra. För att fylla depåerna och mobilisera kraft. För att göra mig glad. För att få fart på mig.

En helvetesdag är ännu inte till ända. Kvarstår gör tossiga morsan. Som la luren i örat på mig igår. Hon hade redan ringt fyra ggr till min mobil och dessutom till hemnumret för att berätta att hyresvärden hade lagt in ny matta i farstun under dagen. Och för att man nog inte fick gå på den.

Och?

Jag var genomtrött efter en slitsam dag, särskilt i telefonörat och jag hade ont i magen. Det snöade på diagonalen när jag cyklade hem och jag var intill is frusen i hela kroppen. Då ringde hon igen.

- Vad är det nu mamma?

- Vadå, vad är det nu?

- Jo du har ju ringt flera gånger idag, vad vill du nu?

- Måste man vilja nåt nu också!?

- Nej, men vad är det?

Klick! På med luren.
Häpp...

Som sagt. Nu ska jag vara tvungen att häva mig dit också. Tänka på vad som ska inhandlas och göra det, går väl an (det ingår visst i mitt tradiga liv numera - varje vecka), men för att höra hennes negationer gör mig förstås detsamma. Och redan nu vet jag att vi ska bli osams därför att jag har "till uppgift" att styra upp ett nytt läkarbesök imorgon. Man kan ju liksom inte begära att hemtjänsten ska behöva ta allt när tiden är pressad. Den omsorg det innebär att bara få henne i duschen är en pärs. Så kläder, plånka, patientkort, vinterstövlar och handväska måste fram. Och då kommer tanten att bli arg. Och säga att jag "då alltid varit si och så" och att jag är "så lik den och den" och att jag "då aldrig haft någon empati".

Därför måste en del av oss buffra oss med musik och film. Pga det som kostat och kostar så mycket energi. För att kunna stå emot det som är så vidrigt.  Ibland tillomed sitt eget liv.

Tillägg: förresten informerade hon mig sist, att jag egentligen är ganska ful till utseendet. Det är kanske därför jag buffrar motståndsmusik. Oavsett hur gammal man blir, vill man alltid vara mammas lilla söta. Den romanstiskt vackra tanken som ju dessvärre aldrig har blivit sagd av mor min...