Har inte skrivit om tossiga morsan på länge. Det förklaras enklast med att jag kämpat med att glömma henne mellan varven. Ibland är tossiga morsor inte nådiga...

Men idag, till skillnad mot förra söndan (då hon gjorde allt för - och dessutom lyckades, att få mig katastrofalt ledsen med sin osvekliga förmåga att såra och trivas med det ) har vi skrattat. Gott och med inkontinensvarning.

Egentligen började det illa. Jag ringde, min vana trogen för att efterhöra en inköpslista (den som jag kan utantill: mjölk, grädde, salladshuvud och nåt gott) och vi kom överens om att återhöras efter en timma. När denna timma hade passerat och jag ringde upp igen tutade det upptaget. Hon hade glömt att lägga på luren. Så jag anlände med fulla kassar ändå. Det är ju så det är med tossiga morsor...

Hon mötte mig i hallen. Med både håret och särken på sniskan (knapparna knäppta i kalas) och utan heltäckande garnityr inne. Och framförallt: med inköpslistan i handen. Den stämde på pricken. Men, där fanns oxå några tillägg jag inte sett förut: strösocker, havregryn, luktagottihemmetspray och formfranska.

- Socker mamma, jag köpte 2kg socker förra helgen.

- Nejdu, försök inte.

- Jo, både strösocker och sucketter. Har du bakat?

- Nä, menar du att det försvunnit 2kg socker här?

- Nej, jag menar att Du har ätit upp 2kg socker på en vecka.

- Är du tokig!?

- Nix, jag är den dotter som känner dig bäst. Har du kokat lingon då?

- Ja! (jätteglad) Det gjorde jag häromdagen!

- Vart är lingonsylten nu då?

- Den har jag ätit opp!

- Med grädde och gräddfil till, va?

- Ja, gud vad gott det var!

- Men 2kg socker mamma, det är väl inte så nyttigt...

- Nä, men blandar man ner 1 kg lingon så blir det fina grejer vet du!