Kanske är den mest värdefulla LCHF-vinsten för min personliga del att jag inte har Restless Legs längre. I åratal har jag lidit. Och i lika många år har jag på sätt och vis varit störande för andra genom att inte kunna vara still, genom att vara tvungen att lämna biolokalen och eller genom nattligt vankande fram och tillbaka. Förutom att jag ibland varit odräglig dagtid för att jag ju inte fått sova på länge.

Idag har det varit en sån dag.
Pga brist på matlådefronten käkades lunch ute igår i Skövde. Det var gott, fräscht, väl tilltaget och smakade misstänkt mycket transfetter och glutamater.



Hjälp vilket straff!
Hela förra natten var förskräcklig och fram till sen em idag höll det i sig
intensivt. Båda underbenen plus höger underarm. Sensationer är bara
förnamnet. Det gör ont - förbenat ont, det kryper, är oroligt långt inne i
både mjukdelar och skelett, det rusar, kittlar och brusar som av kolsyra.

Ingen fläskytterfilé med Dragonsås i världen är värd detta elände.
Jo, den glutamatfria och smörstekta förstås!