Igår hade vi möte hos den tossiga morsan. Planeringsmöte för en bättre framtid.
Tur, i oturen var hon behålös när jag anlände. Och jag fick återigen förstå att det
var nåt smärtande under hennes byst som var anledningen.

Min mamma, en fattigpensionär betalar overkliga pengar för att hemtjänstpersonal
ska ge henne vad vi har beställt och hon därmed pröjsar för. Dvs omvårdnad. Därför
att hon är predement och inte får ihop sitt liv på bästa sätt annars. Konkret handlar
det om övervakad medicindelning på morgonen samt smörjning av svampangripet
område.

Görs det till fullo?
Jadå, ibland.

Andra gånger; ganska ofta till och med: görs det enligt någon annans behov och
knapphändiga kompetens.

Det har hänt att jag har ringt. För att som en dumbom fråga vad jag ska göra med
tabletterna som jag kvällstid hittat på köksbordets duk. Eller för att fråga när den
blodröda och skinnflådda huden under bysten ska smörjas.
- Det vet väl för fan inte jag, har en del (iaf en undersköterska) svarat.

Igår anlände biståndshandläggaren (som jag informerat flera ggr om ovanstående)
tillsammans med en distriktsköterska samtidigt som smörjning á la byst försiggick
i hallen. Döm om min förvåning när även den människan gick i försvar. Hon "visste
inte". Trots att det är hemsjukvården själva som både ordinerat och hämta ut
svampmedlet. Då berodde det på att det inte fanns signeringslistor hos min mamma.
Det gör det visst det. Sen drygt ett halvår tillbaka.

Nåja, vi fick ett utomordentligt bra utgångsläge.
Morsan ska få ett anpassat boende.
Alldeles inom kort.

Jag ser verkligen fram emot att vi båda får återgå till våra ordinarie roller. Nu får någon
annan titta under tuttarna på min mamma. På hela hennes nakna kropp förresten.
Och hon o jag kan koncentrera oss på helt andra saker. Korsord, musik, blommor,
promenader och umgås med fika helt utan inslag av irritation.

Det finns kanske en slags mening med hemtjänstens slarv...