Alldeles nyss stod det klart för mig, varför en av mina
favoritbloggare inte synts till på ett tag. Hon är borta!

Död.

Tänk så starkt man kan känna för någon man egentligen
inte känner. Och tänk så tomt det kan kännas när samma
person inte finns längre.

Jag är  glad för den lilla kontakt vi ändå hade. Och att jag
hann med att beundra henne med en utmärkelse. Hennes
blogg har berört mig på alla de vis. Och mycket starkt
dessutom. Hon har varit min favvis helt enkelt.

Tack för det Du gav Mette