Den tossiga morsan är stolt.
Men hon har tappat sin förmåga att
beskriva det så som hon vill. Det
verkar finnas en känsla av att hon
vill säga en massa saker, som liksom
bara försvinner för henne. Och när hon
sen tvingar fram orden, blir det mest ett
sammelsurium av gamla minnen.

Som ikväll. När hon ville att jag skulle
förstå att jag var både duktig och fin, så
skenade hennes sinne. Och hon, min
gamla tossiga morsa sa plötsligt det
förbjudna F-ordet !

Och skrattade själv.
Så att tårarna rann...