Att leva enligt LCHF har gjort att jag blivit väldigt känslig för gluten. Jag vill i alla fall tro att det har ett sammanhang. Värst är sådant som kan kallas bröd. Och allra värst om det uteslutande är bakat på vete.



Visst kan även jag äta nåt litet. Men efter tre år vet jag att det är stört omöjligt att göra som förr, dvs att tex dricka kall mjölk och mumsa i mig färska bullar. Sviterna det bär med sig känns idag helt okej. Jag har provat så pass många gånger (inte mjölk & bullar kanske, men ) att det inte längre är värt att må pyton i tre dygn. Det är så besvärligt att jag anpassar mig och faktiskt inte sörjer, snarare tvärtom.



Men jag gillar fortfarande att baka. Och jag tycker det är en trevlig present att ge bort.
Denna gång till flyttfolk som jag tyvärr inte kunnat vara behjälplig så som jag ville. Men
kanske kan det kännas gott att ha lite fikabröd att ta fram till de andra som sliter...

Bulldeg har aldrig nånsin varit min grej. Men att slicka bunkarna...
Idag har det bakats i stora lass här hela kvällen och inte så lite som ett pärlsocker har
slunkit in i min brödburk. Det går lika bra med en bit Chorizo.

Om jag kunde skicka lite av ovanstående digitalt, så skulle det nå både
Dig och Dig och Dig ;-)