När hästarna skulle åter till sin hage efter ritten igår, kom en man med sin jycke på promenad. En fullvuxen men livrädd fyrbent i koppel. Som såg strykrädd ut, men ändå kaxig. Farlig liksom. Hussen talade vänligt till honom och sa att "det gick bra". Pälsen var ganska intressant och vacker samtidigt som den skrämdes med sin teckning. 

Det var ingen hund.

 Wikipedia

Det var en varghybrid.

Skvallret säger att mannen band sin löptik på gården om natten och att vargen kom dit och gjorde precis enligt planen. Det blev en kull. Som vi med all önskvärd tydlighet hörde yla, när ekipaget återvände till sin gård.

Jag ställer mig verkligen tveksam till att man kan domesticera en varghybrid.
Hela grejen kändes och känns: otrevlig.