Nu har hon, Katerina Janouch, egotrippat utifrån sin intima familjesituation sisådär åttahundratolv ggr i sitt sommarprogram och än är det en halvtimma kvar. Så tröttsamt det är att lyssna på på sådant som ska bevisa vilken stor livsstilsförändring man har gjort när det egentligen saknar all önskvärd och genuin trygghet. Hur länge hon ska berätta om sin exmissbrukande make och sitt eget medberoende vågar jag inte tänka på.

Varför, jag menar: varför fortsätter man berätta om något som har åtta år av motsatsen efter sig? Hennes make är fri från alkohol och kokain sedan åtta år och fortfarande ska det berättas. Ska hon berätta och samtidigt kalla sig tillfrisknande. Det är obegripligt för mig.

När blir en före detta missbrukare fri? Eller hur länge ska omgivningen tillåtas att dra dem i skiten? Och vart går gränsen för vad ett medberonde innebär? Hur ser kriterierna ut för ett förlåt?

Dessutom har hon spelat skitmusik hela vägen!