Lyssnar på den mest osmarta sommarprataren i mannaminne. Hanna Hellquist, journalist och författare med acceptans för våld i allmänhet och kvinnovåld i synnerhet.
Trettiotre minuter in i programmet rättfärdigar hon expojkvännens misshandel mot henne med "det var det enda vettiga slutet på ett bråk". Hon hade gjort en empirisk mikrostudie på arbetsplatsen där det visade sig att endast en av sex var oslagen. Och hon försvarar handlingen med att hon "minsann" hade slagit först många gånger. Hon undrar "var man lever oslagna liv".

Synd på en hyggligt intressant dialekt.
Synd på hyggligt intressant musik.

Hade hon sparat sin specifikt korkade livsinställning till slutet av programmet, hade jag nog lyssnat färdigt, men
nejtack - jag avstår.