Jag har aldrig förstått tjusningen med speciella märken. Jag har tillomed förringat när man måste omge sig med märkesattribut för att trivas. Tills jag insåg att mitt eget förakt energitjuvade mig själv. Och därmed har väl folk fått smycka sig med vad de vill. MB, Rolex eller Ray Ban - bara man inte avkräver mig på specifik ägodelsbeundran. För, jag beundrar bara när folk är vackra i sin lycka. 

Man blir kanske lycklig av märken? Själv känner jag mig lycklig av kap. Alla slags kap. Det jag tycker är fint och vill ha. Men, inte ens jag är sämre än att jag kan omvärdera. Det kanske är i ett par Ray Ban man känner sig allra bäst.

"Den som kan härma andra får fler vänner och är bättre på att känna empati. Efterapning är helt enkelt det finaste smicker som finns" PS! Forskning



Okej då, jag kan härmas.
Men i så fall får det vara med rött på bågen.