En underlig känsla intog min kropp när den kom till Värmland idag. Det kändes som att komma hem. Undrar om inte jag har varit en bondmora eller en piga på en värmländsk gård alldeles intill Fryken en gång i tidigare liv. Så kändes det förra gången jag var där också. Så stark glädje som värmer mitt sinne. Och jag känner mig liksom bekant med omgivningarna och husen.

Jag måste dit snart igen. Inte minst för att återse Rottneros. Som förresten förutom såväl Selma Lagerlöfs kvarlämningar och vackra gård även har motorcykelutställning i år.

Parken lockar med Nisse på gåsen. Bara det är skäl nog att återvända. Snart.