Tänkte trösta mig en smula efter uppträdet på SJ och begav mig därför till favoritbutiken fylld av sköna inredningsdetaljer. Innan jag hann blinka var jag fastkilad mellan en hel busslass pensionärer därinne. Krumma, halta och lytta pensionärer som slet i förbrukningsartiklar såsom servetter och doftpåsar.

Visserligen är jag stor, men jag är utrustad med spionarsle och kan ganska lätt att göra mig platt och bekväm för andras passage.

Butiken är trång och när jag såg damen med kryckkäppar och ett arsle stort som en lagårdsdörr ilade jag kvickt mot ett hörn som skulle tillåta oss att mötas.



Pensionärer är som pensionärer är.... de ska fram. Till varje pris.

Hon fullkomligt pressade sin jättestora rumpa rakt mot hela min baksida såpass att jag nätupp fick lägga mig över ett bord och så klämde hon så skojfrisk till med:

- OJ, så tjock du är!

Återigen kom onda ögat till pass...

- Hörru damen, tala för dig själv du.

Hennes magre lille gubbe, blev skrajsen och påpekade att det var ett "skämt". Hon "skojade bara lite".

Handlade jag nåt? Icke.
Klarade jag hemtentamen idag? Såklart!