Demensboende
Visst har det en stor inverkan att första kontakt blev katastrofal. Människan som ringde har inte gått kursen.
Och visst har det betydelse att boendet är ett fd sunkigt mentalsjukhus i miljö av ännu sunkigare miljonprojekt.
Och det har definitivt betydelse att den sk lägenheten var ett litet kyffe längst bort i en korridor, högst upp i en låst klinisk koloss. Och jag förnekar inte att det hade väldig betydelse att de nio personer som bodde där nu, var ungefär lika underhållande och socialt kompetenta som ett knippe morötter om våren.
Men!
Det allra mest betydande - och avgörande för hur mycket (eller lite) jag ska påverka henne att "slå till" är, tyvärr att:
jag möttes av den där förfärligt påträngande och deprimerande doften av urin så snart jag kom in i boendet.
Vad som helst kan man säga om min tossiga morsa och hennes hem.
Och framförallt kan man verkligen säga att hon har rätt att bo där man kan betala för omsorg.
Men hon har förbanne mig därmed ingen skyldighet att bo i pinklukt.
Doften av andras urin.
I ett hus som bara funnits i ett år.
Då får hon hellre bo hemma hos mig.
Fy attan och äckel (nu var jag snäll)! Nä, där ska din Mor INTE bo, usch! Det måste bara finnas bättre ställen. Håller tummarna.
Oj, det där var inte lätt! Förstår dina reaktioner, men de är ju baserade ändå på hur du själv skulle uppleva att bo där. Boendet består väl ändå inte bara av andra "grönsaker"? Det finns väl personal också? Vet absolut ingenting om den här sortens boenden, men att de boende ska få nån större stimulans av varandra ska man kanske inte hoppas på? Om det är ett demensboende? Hur ser alternativen ut? Finns det boendet du helst vill ge din mor? För du vill nog ändå inte ha henne hemma hos dig? Vad tycker hon själv, inte minst viktigt?
Tina - precis så är det. Att det är morsan som avgör, inte jag. Men, jag har bättre referenser än henne. Jag VET att urindoft är ett uselt tecken. Liksom att det inte fanns tillstymmelse till objektiv stimuli och trivselfaktor. Inga dukar, blommor, frukt, prydnadssaker osv i gemensamhetsutrymmen. Det berodde precis som jag antog på att "någon" tar saker (för att stoppa i munnen kan tänkas). Demensboenden finns i viss mån för olika grader av tossighet, men vill det sig illa har alla gått in i bestående dimma. När så en dör blir det ledigt för nästa på listan. Den här gången min mor. Hon kan underhålla. Både personal och "grannar", men om grannarna är så vårdkrävande har personalen inte tid med hennes underhållning. Dessvärre. Nä, nu tackade morsan nej (tackolov). Vi avvaktar nästa förslag och är det lika illa så har hon lovat mig att istället och en tid framöver gå med på fullt utbud av hemtjänst. Andra får städa, tvätta, bära sopor och duscha henne. Och hon har "lovat" att även gå med på burkabärande personal ;-) Jag tror detta reder sig till slut.
Det var ju skönt att hon tackade nej, för din skull. För visst är det ju så, att de anhöriga också måste känna att det är ett OK boende. Varför går det inte att redan nu köra på med fullt utbud av hemtjänst? Blir lite full i skratt över de "burkabärande", man kan ju inte undvika att se det hela för sitt inre.....och olika situationer som kan uppstå...
