Idag är en märkvärdig dag. En jubileumsdag. Boysen skall firas.
Det är nu ett helt år sedan de tog beslut om att leva godisfritt i ett helt år. Mot att de skulle få varsin tusenlapp av mig. Att det sen kommer att bli mycket mera, det vet de ännu inte om. Deras föräldrar har ju oxå sparat in och ämnar därför krydda avtalsbeloppet förutom att det kommer att uppenbara sig en bonus från nära o kära.

Avtalet godisfritt har "faktiskt" inneburit rätt stora bortval. De skulle tacka nej till allt sött inklusive fikabröd, all saft och annan läskedryck, all slags snacks förutom nötter. Kvarstod gjorde således "bara" frukt, tandschysst tuggummi och mat. Familjens födelsedagar och de största storhelgerna har varit fria.

Resultatet har varit överväldigande lätt. Inte ens när de har fått käka fritt har de gjort det. Lillebrors något korpulenta kroppsfigur har slätats ut att bli en ung visserligen stadig, men inte längre tjock förutom att hans tidigare mer introverta läggning gått tillbaka för att istället våga hänga med i både spontana hjärt- och sinnesammanhang. Storebrors överenergiska hållning har dämpats i både kropp och sinne och han har blivit en mycket innehållsmässigt medveten ung man som idag väljer bort det som "känns osunt".

Min stolthet spricker nästan.
Att göra en resa av detta slag och i tidiga tonår ger så mycket mer än de nånsin just nu själva kan begripa. Bara det att våga gå sin egen väg. Att inte bli rädd för frustration. Att till o med frustration kan leda till stora kickar av lycka. Att det inte är farligt att säga nej. Att tålamod och väntan ger resultat (det kommer de att märka idag). Att man inte måste göra som alla andra. Att man blir hyllad av att inte vara en dussinvara. Att man sparar rätt mycket pengar. Att man blir lugn och harmonisk. Att man blir duktig på att hitta på alternativ och sist men inte minst - för just de här två - att de både blivit duktiga på att laga mat och att äta.

Idag ska vi alltså fira. När de fick välja på vilket vis detta skulle ske, blev jag "faktiskt" förvånad:
- Kan vi inte bjuda på fläskfilé och gräddstuvade kantareller?

Lånad bild

Nu blir det inte så. Lillebror och jag har bakat. Symboliska karamellkakor och kärleksmums. Vad de däremot inte vet är att det också kommer att serveras bakelser. Det förvånar mig inte alls om dessa blir det mest intressanta för dem på bordet. Allt med räkor är lycka för dem. Antar därför att jag får göra riktigt stora smarriga Räkbakelser.

Boysens godisfria år har nämligen gått över tiden. Det är redan 14 månader sedan de passerade målsnöret. Jubiléet har inte kunnat ske förrän nu och de har båda fortsatt på redan inlagen bana. Vilka killar!